Bara en dag

För ungefär nio år sedan hade en film vid namn “Bara en natt” premiär på biografer runt om i världen. Den handlade om amerikanen Jesse och Fransyskan Celine som träffas på ett tåg mellan Budapest och Wien. Detta blir början på en mycket ihärdig och romantiskt natt för de båda. Efter natten blir de dock tvungna att skiljas åt, men de bestämmer sig för att träffas om ett halvår igen på samma plats där de skildes åt. Sedan slutar filmen och någon uppföljare har inte kommit – förrän nu. Nio år senare kommer uppföljaren till den mycket omtyckta filmen och denna gången har filmen givits namnet “Bara en dag”.

Det har gått nio år, både i filmen och i verkligheten. Något möte i Wien blev aldrig av.

Jesse (Ethan Hawke) har blivit författare och har i och med sin senaste bok kommit in på USAs “Best-Seller”-lista. Indirekt handlar boken om den där natten då han och Celine (Julie Deply) träffades för första gången. Jesse är på resa i Paris och sitter och signerar sin bok när han plötsligt ser Celine sticka fram med huvudet mellan raden av bokhyllor. Jesse som endast har 80 minuter till förfogande innan han ska ta planet hem till USA igen avbryter skrivandet och går tillsammans med Celine ut på gatorna i Paris. De har nu endast 80 minuter på sig att prata om vad som hände förra gången de träffades, vad som har hänt sedan dess och varför de aldrig träffades i Wien. De går runt i Paris, de dricker kaffe och de åker sightseeingbåt samtidigt som de pratar och pratar och pratar.

Personligen tycker jag att hela detta konceptet är genialt. Att göra en uppskattad film och nio år senare komma med en uppföljare med samma skådespelare, samma regissör och samma tidsperspektiv är i mina ögon imponerande. Det är precis som i föregångaren dialoger mellan de två huvudpersonerna hela tiden, men detta gör absolut ingenting eftersom dialogerna är mycket välskrivna och underhållande. Det är svårt att undgå att regissören Richard Linklater som senast var aktuell med School of Rock trivs betydligt bättre med denna typen av filmer med mer romantik och framförallt mer dialog. Han blandar de fantastiska dialogerna med Frankrikes natur och kultur på ett sätt som få hade kunnat göra. Dessutom gör både Ethan Hawke och Julie Deply två felfria skådespelarinsatser. Detta är två mycket talangfulla skådespelare som vi med stor sannolikhet kommer att få se mer av i framtiden. Det är en genomgående lugn och skön stämning i filmen och vid de tillfällen då jag inte skrattade satt jag ständigt med ett leende på läpparna.

Detta är enligt min mening det bästa som har hänt den romantiska genren på flera år, och har vi tur så kommer det om nio år ännu en uppföljare med samma fantastiska koncept.