Batman Begins

De få som klappade händerna fick inte gehör från resten av publiken. Eftertextsmusikens karakteristiska bas pumpade fram och vi som inte klappat skakade på våra huvuden.
Gotham City är en stad på ruinens brant. Korruptionen har tagit överhanden. Åklagare och poliser jobbar inte för sina officiella arbetsgivare utan de anonyma i den undre världen. Bruce Wayne ser sina välbärgade föräldrar skjutas till döds och fylld av skuld flyr han USA efter college. Han hamnar tillslut hos den mystiske Ra’s al Ghul som skapar en livsfarlig maskin av den oskyldige Wayne. När han återvänder till Gotham City är det inte för att festa upp familjens förmögenhet, men för att återställa ordningen. Hans alias blir: Batman.

Hela Batman-franchisen var på dekis. Efter Tim Burtons inledande filmer hade Joel Schumacher kört fansens förtroende i botten. Men när Warner började jobba med vad som skulle komma att bli “Batman Begins” började man inte från noll. Men när inte ens Schumacher ville regissera, insåg man att man var tvungna att börja från noll. Den meriterade och till synes unge independentfilmaren Christopher Nolan såg potentialen i projektet och hoppade på.

David Fincher och Clint Eastwood hade fått förfrågningar på tidigt stadium, men båda visade ett svalt intresse. Och med facit i hand tror jag inte att herrarna Fincher eller Eastwood hade kunnat mantla projektet bättre än vad Nolan har gjort. Filmens första timme är utmärkt. Det känns inte som de vanliga superhjältesfilmerna och Nolan håller filmen på en stabil och framför allt; en seriös nivå. Han låter oss bekantas med den tillbakadragne och lojale Bruce Wayne. Hur svår hans barndom varit utan föräldrar och hans hat och välvilja. Nolan, som också skrivit filmens manus tycks ha fått kreativ frihet och också lyckats att bemästra den perfekt. Men när allt känns som bäst, actionscenerna nästan varit obefintliga tar allting en abrupt vändning.

Det är som så ofta när det kommer till likartade filmer. Filmbolaget, som står för investeringen, ser inte sina önskningar uppfyllas och går in och rör om i grytan. Allting svänger lika snabbt som jag blivit överraskad över filmens kvalitet. “Batman Begins” går från en stillsam och djup film till att pumpa ut actionscen efter actionscen. Och det är inte actionscenerna i sig som gör att filmen faller, men hela tanken bakom den. Förklaringarna blir färre, replikerna blir färre och explosionerna tycks få föra talan. Bruce Wayne blir Batman, och Christian Bale tvingas lägga hela karaktärsutvecklingen bakom sig.

De som klappade händerna måste ha uppskattat eldflammorna och de intetsägande explosionerna. De kanske gillade den ironiska Batmobilen eller de andra teknologiska hjälpmedel Batman hade till sin användning. Jag hoppas de bara klappade av sig popcornsmulorna från händerna eller att de varit så tillfredställda med inledningen att de sedan blundat resten av filmen, för att sedan öppna ögonen till avslutningsrepliken:
– I am Batman.