Be Cool

Jag har läst många av Elmore Leonards romaner och tycker att han är en av få författare som gör sig bättre på film. Flera av filmerna som baserats på hans böcker, exempelvis “Get Shorty” som denna film är en uppföljare på, har blivit mycket lyckade. Vilket självklart gör det här till en stor besvikelse.
Chili Palmer (John Travolta) är ockraren som gav sig in i filmbranschen i första filmen. Nu har han tröttnat och letar efter något annat att göra. Av en slump öppnar sig en möjlighet i musikbranschen och Chili tar den. Men det visar sig att musikbranschen är minst lika full av skurkar som hans tidigare branscher, vilket gör att han måste plocka fram sina gamla gangster-färdigheter igen.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: det finns inget mer tragiskt än riktigt tråkiga komedier. Komedier som helt enkelt inte får mig att skratta. Det här är en sådan. Hur mycket “Be Cool” än försöker med allt från slapstick till roliga karaktärer förblir det lika trist. Förutom några enstaka roliga scener känns filmen som en total gäspning, trots att förutsättningarna tycks finnas för en lyckad komedi! Exempelvis hyfsade skådisar, roliga karaktärer och ett manus som i grunden inte är sämre än det mesta inom genren. Men det känns som allt går snett. John Travolta, Uma Thurman, Harvey Keitel, Vince Vaughn och de andra gör sitt bästa men det blir ändå ett totalt magplask. Travolta upprepar ner till minsta intonation och ansiktsuttryck sin karaktär från “Get Shorty”. Skillnaden är att där fanns ett kul manus, fräscha idéer och en känsla för komisk timing. Här saknas allt detta. Istället får vi återanvända skämt och trista upprepningar.

Förutom några roliga scener, bland annat med Wrestlingstjärnan/skådisen “The Rock” som är sanslöst skruvad och närmast oigenkännlig, är det här en film som jag helst glömmer. En stor besvikelse.