Be With Me

Det är ingen stumfilm, men det är bra nära. En film som totalt inte innehåller mycket mer än 100 ord skulle lätt kunna bli långrandig och tråkig. “Be With Me” är ett praktexempel på hur detta kan motverkas.
“Be With Me” är en berättelse om livet, vari man lyckas förmedla både det ena och det andra. Det är en berättelse om sorg, glädje, förtvivlan, hopp, mod och mycket, mycket mer. Man får följa tre olika personer och deras livsöden. En säkerhetsvakt som är olyckligt kär i en yngre kvinna, en tonårstjej som likaså är olyckligt kär, samt en äldre man. Vi ser detta i en film som är så vardaglig och naturlig att det nästan är skrämmande.

Det behövs inga specialeffekter, några vapen, eller några andra farthöjande moment för att “Be With Me” skall fungera som film, detta trots att den är så pass fåordig. Allt det som replikerna i vanliga fall tillför en film, ersätts här av ett magnifikt bildspråk och prickfria skådespelarinsatser. Att filmen gång efter annan har prisats för sitt foto (bland annat under Stockholms filmfestival) är inte mer än rätt, och är det någonting den förtjänar ännu mer av så är det just uppmärksamhet. Detta är ett mästerligt bevis på att det inte krävs mångmiljonbelopp för att producera bra filmer. Med små summor och enkla medel lyckas man här förmedla ett glasklart budskap och dessutom skapa 90 minuters vacker underhållning.

Många filmer, för att inte säga alla, har något att lära av “Be With Me”. Fascinerande, är ett ord som ganska bra beskriver en av årets i särklass mest annorlunda filmer. Skall jag vara ärlig tror jag aldrig att jag har sett en film som på ett sådant brilljant sett reflekterar verkligheten. Så jag avslutar detta med att åter igen säga: detta är en film som är så vardaglig och naturlig att det nästan är skrämmande.