Bee Season

Scott McGehee och David Siegel har satt klorna i Myla Goldbergs bästsäljande roman “Bee Season”, och Naomi Foner har skrivit ett duktigt nedbantat manus fullt av ändringar och nedskärningar från boken.
Saul (Richard Gere) är en djupt religös fader, som till synes är väldigt självupptagen och satsar all sin tid på sin sons musikaliska framtid eller sin egen religion. Han är så upptagen med detta att han själv inte märker att sitt eget äktenskap håller på att braka sönder och samman, eller att sin fru Miriam (Juliette Binoche) lider av kleptomani, orsakat av sina föräldrars bortgång vid en tidig ålder. Dottern Eliza (Flora Cross) känner sig försummad och ser sin chans till lite uppmärksamhet i en kommande stavningstävling. När hon vinner och fadern får reda på det blir all uppmärksamhet plötsligt riktad mot Eliza, som inte alls vill ta sin brors plats utan bara ha lite kärlek själv i en familj som enbart tycks värdesätta kunskap.

Skådespelet är det inget fel på, Richard Gere charmerar publiken, Juliette Binoche gör ett lika bra framträdande som i förra årets thriller “Dolt Hot” och Flora Cross som för första gången visar sig på vitaduken visar prov på mycket mer än vad man kan förvänta sig av en debuterande trettonåring. Vi får också se ett begränsat antal scener med skönheten Kate Bosworth som en förförisk Hare Krishna-dyrkare. Nej, skådespelet är bara bra, det är snarare manuset som bara inte hinner med bokens alla moment. Faderns fanatiskt religösa liv, moderns kleptomanism, sonens identitetsproblem och dottern som med hjälp av välgjord CGI ser hur orden stavas då hon sluter ögonen, allt detta känns bara snabbt igenomhafsat och oarbetat bara för att få med så mycket som möjligt.

Läs boken istället.