Beginners

Ibland krävs det ganska lite för att en film ska bli speciell. I Mike Mills “Beginners” är det porträtterandet av hotellrummets frihet och sedan ensamhet som gör att “Beginners” framkallar någonting inom mig. Hur ofta har vi inte känt känslan av frihet när vi satt ner väskan i ett nytt hotellrum? Känslan av att bekymmer från hemmet kan läggas åt sidan och dessa fyra väggar kan forma något nytt inom oss? Med tiden flyter tidsaxeln samman och hotellrummens tvetydiga inredning blir till ett. Det blir inte längre en plats där drömmar tar fart, men snarare en påminnelse om vårt ensamma jag.
Berättelser om människor som har problem att binda sig, som är osäkra på sin plats i världen och mitt i livets komplicerade karusell hittar en själsfrände, kommer alltid att förbli aktuella. Problemet är att alla inte kan göra sådana här filmer, det krävs kanske själv att man är som karaktärerna man porträtterar, eller på något sätt har genomlevt ångesten som uppstår i ensamhetens korridor. Men Mike Mills berättar personligt om sin ensamhet, om sin kärlek och hans föräldrars kärlekslösa relation, hur hans far efter moderns bortgång kommer ut som homosexuell och aldrig varit lyckligare än nu. Det är med Mills egna, mångfacetterade historier, som flera intressanta spår mynnar ut. Precis som titeln antyder är de alla nybörjare i sina relationer, inte minst relationen mellan far och son, som för första gången fylls av kärlek och empati.

“Beginners” är personligt filmskapande av en auteur som berättar sin historia i en melankolisk efterforskning av kärlek, förlust och sökande efter ens emotionella öppenhet. Mills låter historien växa fram långsamt och organiskt, utan att göra stereotyper av sina karaktärer. Det räcker för att det ska bli en av årets bästa filmer.