Beijing bicycle

Asiatiskt producerade filmer tenderar ofta att bjuda tittaren på ett avsevärt lägre tempo än det ideal som Hollywood skapat för västproducerade motsvarigheter. Mönstret känns igen i Wang Xiaoshuais Bejing bicycle, producerad 2001 och nu här för den svenska biopubliken.
Den unge Guei representerar mycket väl den intensiva urbanisering som just nu pågår i Kina där landsortsbefolkningen söker sig in i stadskärnorna på jakt efter ett bättre liv. En folkomflyttning som skapar ekonomiskt uppsving, men också ett klassamhälle, om vilket filmen handlar. När Guei tar anställning som cykelbud får han också tillgång till en egen mountainbike, vars värde han är tvungen att betala tillbaka innan cykeln är att beteckna som hans. Det är en fin och i allra högsta grad stöldbegärlig cykel, som emellertid inte får vara i fred särskilt länge innan den en dag är borta. Då dyker de naturliga frågeställningarna upp: vem är tjuven? Och i ett längre perspektiv: vad ska hända nu? Det visar sig ganska snart att “tjuven” inte är någon tjuv utan en lyckligt ovetande stadspojke. Cykeln har han köpt på en marknad och med den har han tänkt att bli någon, att bli sedd med respekt av vänner och kärlekar. För naturligtvis finns det en flicka med i bilden också. Men snart är Guei pojken på spåren och då kommer nästa naturliga frågeställning upp: vems är cykelns rättmätiga ägare?

Hur bra är det här då? Tja, filmen är inte särskilt lång, men å andra sidan lite väl utdragen och långrandig. Wang lägger fullt fokus på kampen om cykeln i stället för att skildra en potentiell kärlekshistoria eller den tydliga klassrivaliteten på ett bättre sätt. Det känns kul att äntligen få uppleva det exotiska kinesiska språket och den tillhörande kulturen på svenska biografer. Det sätt på vilket man bygger upp en historia, med vackra, utdragna landskapsskildringar i stället för snabba kameraklipp och genomarbetade, realistiska manus framför snabba, klipska kommentarer, känns just ovant för den ovane och kanske är det just det som filmen på ett sätt faller på. Å ena sidan är filmen en utmärkt skildring av dagens Kina, tillika den film som landet producerar. Men kulturkrocken, när tittaren förväntar sig en typ av film och får en helt annan, är till stor del negativ. Filmen bjuder på någonting främmande som vi inte är vana vid och det här blir sällan en spännande upplevelse, bara ett konstaterande beträffande allt det som filmen saknade. Med den västerländska filmkulturen som ideal, alltså.