Benknäckargänget

Adam Sandler är i grund och botten ingen usel skådespelare. Tyvärr måste han medverka i ett X antal mindre lyckade projekt, för att stundtals blixtra till. I “Benknäckargänget” tolkar Sandler Burt Reynolds roll i originalet från 1971. Naturligtvis är Burt Reynolds även inbjuden i denna upplaga och spelar coachen Nate.
För att sammanfatta det ofantligt fjuttiga manuset kör vi en snabbgenomgång. Fotbollspelaren Paul Crewe (Sandler) torskar en mutskandal, kör på fyllan, hamnar på kåken, skall sätta ihop ett lag till en match mot vakterna, som är fixad mot löfte om en tidigarelagd frigivning. Laget blir bättre och bättre, och naturligtvis blir det en fråga om moral och ära på sedvanligt klassiskt manér.

“Benknäckargänget” är en stor klyscha från början till slut. På ett sätt vill jag tro att det kanske är medvetet. Det mest förvånande med filmen är fotot, vilket är en rolig överraskning och räddar fragment av hela intrycket. Chris Rock, Nelly, William Fichtner och monstret Bob Sapp. Skådespelarinsatserna är slätstrukna och mycket av skratten trampar på ren rutin.

Har du sett originalet och gillade det, kan du plocka upp en kopia av Benknäckargänget hos lokala dvd-hökare när den släpps. Har du inte sett originalet, hyr den och fundera sen om du verkligen vill se en remake på den.