Big Mommas House 2

“Big Mommas House 2” kan enkelt beskrivas som “Bad Boys”, utan Will Smith, några spektakulära stunts, snabba bilar och skjutscenerna. Med andra ord är “Big Mommas House 2” – ingenting.
FBI-agenten Malcolm Turner, mästaren på förklädnad, är tillbaka under täckmantel som den korpulenta Big Momma. För att undgå en katastrof för nationell säkerhet tar Big Momma tjänsten som barnflicka i den huvudmisstänktes familj. Till dennes stora förvåning blir hon (ehr, han) riktigt fäst vid de tre barnen.

“Big Mommas House 2” har spelat in motsvarande mer än en miljard kronor världen, trots att filmen (i skrivande stund) bara i Europa öppnat i Frankrike (i onsdags). Jag skämdes innerligen då jag lämnade biografen, med nedböjt ansikte var det bara att rusa ut någon minut innan eftertexterna börjat rulla upp. Ingen vill väl bli associerad med “Big Mommas House 2”? Bara titeln får folk att ironiskt le och skaka på huvudet. Till och med i biljettluckan säger de artigt “ursäkta”, och ber besökaren säga om titeln igen. “Big Mommas House 2” är bara fel. Vi har lärt oss tackla och blunda för att alla dessa oplanerade uppföljare men “Big Mommas House 2” är svår att missa. Med sin illgula affisch och Martin Lawrance som en fet kvinna drar åt sig blickar. Actionscenerna, som i vissa fall ger dylika filmer en mening – mitt i allt det meningslösa är i detta fall obefintliga eller skrattretande patetiska.

Vem skulle då bli förvånad om planerna på en “Big Mommas House 3” offentliggörs inom det närmaste halvåret? 20th Century Fox bör ju ändå inse de ekonomiska fördelarna filmen ger. En billig produktion, som i runda slängar inbringar två och en halv miljard kronor (inklusiva dvd- och tv-licensförsäljning. Spara era pengar, och framförallt er tid. Martin Lawerence har skämt ut sig några gånger för mycket och kan nu ansluta sig till klubben med de andra värdelösa skådespelarna, Rob Schneider, Sylvester Stallone, Meg Ryan, Ben Affleck och Jennifer Lopez. Grattis.