Blindsight

Bara idén att bestiga Mount Everest som blind låter rent spontant ganska korkad. Faktum är dock att det har gjorts. År 2001 besteg Erik Weihenmayer, blind sedan barndomen, världens högsta berg tillsammans med sina vänner. Denna bravad inspirerade ungdomarna på en tibetansk skola för blinda att följa i Eriks fotspår och bestiga ett 6500 meter högt berg i Himalaya. I dokumentären “Blindsight” följer vi deras resa.
Bild- och ljusmässigt är “Blindsight” en otrolig prestation från regissören och filmteamet. Ljudkvalitén hålls på en konstant hög nivå, även i scener på platser som borde ha världens sämsta akustik. Bara det faktum att man ibland glömmer att det är en dokumentär vittnar om hur välgjord filmen är rent tekniskt. Fri från skakiga handkameror visar “Blindsight” vackra vyer i högupplösta bilder på ett sätt som få andra dokumentärer har lyckats med.

Förutom att dokumentera klättringen har regissören Lucy Walker även fokuserat på de blinda barnen och deras svåra vardag i Tibet. De intervjuas och berättar sina gripande historier, vilket bidrar till att belysa samhällsproblemen i Tibet och Kina där blinda ses som syndare i ett tidigare liv och generellt är utstötta. “Blindsight” handlar också om hur det viktiga i expeditionen inte är klättringen, utan snarare att barnen får visa världen att även blinda kan visa vad de duger till.

Tyvärr blev jag inte själv överdrivet berörd av filmen. Hur välgjord den än må vara rent tekniskt och hur fint budskapet än var, lämnade jag biografen relativt oberörd och utan några djupare funderingar kring det jag just hade sett. Om reflektionerna som dyker upp i huvudet efter filmen kan användas som bedömning av hur bra en dokumentär är, kan jag inte ge ett toppbetyg till “Blindsight”, även om budskapet den vill förmedla är hedervärt. Däremot är den verkligen ingen dålig film. Om man uppskattar den eller inte beror nog snarare på vilken typ av person man är.