Bottoms Up

“Bottoms Up” är Paris Hiltons senaste försök i filmbranschen, där filmen bevisar lika mycket som med hennes album, har man tillräckligt mycket pengar och är tillräckligt känd så kan man nästla sig in i underhållningsbranschen trots att man är totalt talanglös.
“Bottoms Up” handlar om bartendern Owen Peadman, spelad av Jason Mewes, som är mest känd för sin roll som den snabbkäftade Jay från Kevin Smiths filmer om Jay och Silent Bob. Han måste åka till Los Angeles för att ställa upp i en bartendertävling där prispengarna är tillräckligt för att rädda hans fars krog. Under tiden får han bo hos sin homosexuella farbror och efter ett tag träffar han på den rika och kända Lisa Mancini, spelad av Paris Hilton. Resten är en soppa utan dess like, där kärlek är huvudingrediensen.

Det borde inte vara några problem att spela sig själv egentligen. Eminem gjorde det lysande i “8 mile”. Men där Eminem åtminstone sitter inne med lite talang så faller Paris Hilton redan i första scenen hon är med i. Hiltons karaktär påminner inte så lite om henne, men trots det agerar hon med utan trovärdighet. Hennes ignorans och plastiga attityd går inte hem på mig. Men det som smärtar mest är inte Hilton, som jag visste skulle vara dålig utan det är Jason Mewes som jag vet kan agera och vara rolig. Problemet är att nu är det inte Kevin Smith som regisserar. Nu är det någon typ som inte kan hantera filmmediumet. Mewes är horribel rent ut sagt. Han har ingen närvaro, det ser ut som han har rökt tio kilo gräs och det känns som han läser direkt ur manuset. En nominering för en Golden Raspberry känns inte helt omöjlig. Om juryn ens vill se den här filmen vill säga.

Nu är det inte bara Hiltons och Mewes stela agerande som de enda felen i det här skadeskjutna skräpet. Filmens uppbyggnad är katastrofal och klippningen verkar vara gjord av en prao-elev. Saker bara händer utan anledning och det hela fortskrider utan någon som helst utveckling av karaktärer eller storyuppbyggnad. Manuset är ungefär lika fräscht som en kloak, dialogen är skrattretande och karaktärerna är stereotyper på stereotyper.

Den här filmen kommer att glömmas bort fortare än kvickt och lika bra är det. Den kommer förmodligen inte få någon större distribution heller vilket åtminstone känns som en liten tröst då dem flesta slipper slösa sina pengar på den här filmen och känna sig grundlurade.