Bröder

Vem passar bättre till att bli skickad på pressvisning av en dansk film än en av oss sanna skåningar, Sveriges egna halvdanskar? Mina förväntningar inför “Brødre” var inte skyhöga, men regissören Susanne Bier hade ju trots allt tidigare fått äran att regissera underbare Jonas Gardells bägge filmer “Livet är en schlager” och “Pensionat Oskar”. Jag tror dock att jag aldrig tidigare sett ett danskt drama, om man då bortser från “Rejseholdet” (“Mordkommissionen”) på TV4. När man går på sin första pressvisning någonsin så uppskattar man en sak väldigt mycket. Att man slipper reklamen.
Filmen börjar med att majoren Michael Lundberg (Ulrich Thomsen) hämtar sin bror Jannik (Nikolaj Lie Kaas) när han kommer ut från fängelset, där han suttit inne för bankrån med tillhörande misshandel. På kvällen ska Michael, Michaels vackra fru Sarah (Connie Nielsen), deras två döttrar, Jannik och Michaels och Janniks föräldrar äta en familjemiddag, då Michael vid midnatt ska åka iväg med en FN-styrka till Afghanistan. I Afghanistan blir Michaels helikopter nedskjuten och han rapporteras som död. Den tidigare så ansvarslöse brodern Jannik börjar nu ta ansvar och tar hand om Michaels familj. Jannik gör detta mest för att bli accepterad av sin far, som alltid tyckt mer om Michael. Jannik och Sarah kommer varandra nära, men lyckas hålla på sig, frånsett en kyss. Michael dog dock inte i helikopterkraschen, men tillfångatogs istället av talibaner. I deras fångläger genomlider han helvetet…

Jag hade, som sagt, inte några speciellt höga förväntningar på filmen, men jag blev positivt överraskad, framförallt av det gediga skådespelet. Jag blev särskilt imponerad av döttrarna (Rebecca Løgstrup och Sarah Juel Werner). Filmen var gripande, men föll lite på den melankoli som gör den så vacker. Den kan nog för många bli på gränsen till tråkig, då den saknar tempoväxlingar. Jag själv gillade filmen trots detta. Som en liten fotnot kan nämnas att “Bröder” är danskfödda Connie Nielsens (“Gladiator”, “Basic”, “The Hunted”), 39, första danska film.