Bröderna Grimm

Folksagor. Berättelser om mystiska händelser och varelser som vandrar genom generation efter generation och till slut blir legendariska. Hans & Greta, Rödluvan & Vargen, häxor, troll, varulvar och annat otyg som gömmer sig skogens små mörka rum. Bröderna Grimm är bluffmakare. I verkligheten var dessa berömda författare, vilket vävs in lite sött i filmens historia. De livnär sig på att få legenderna till liv med hjälp av sofistikerade tricks och hjälpmedel för att senare ta redigt betalt för att driva ut de onda andarna, eller vilken form av ondska det än må vara. Wilhelm Grimm (Matt Damon) är den modige, charmige snyggingen som får kvinnorna på fall och hans bror Jacob (Heath Ledger) är en snurrig forskare. Åtminstone i sin egen lilla värld. Efter att en fransk general ansett att de skall avrättas, får bröderna en chans att rädda sina liv genom att undersöka en händelse som involverar ett gäng bortrövade småflickor i en dimmig by på den tyska leriga landsbygden.
Terry Gilliam (Monty Pyton) är en galen man och begåvad regissör. Det har vi lärt oss av filmer som Fear & Loathing in Las Vegas, Fisher King, där Gilliam har sitt sin prägel på hela arbetet. Jag undrar om käre Terry överhuvudtaget har satt sin fot på inspelningsplatsen av Bröderna Grimm. Numera lönnfete Matt Damon springer runt med världens sämsta accent och drar plumpa skämt tillsammans med Heath Ledger som ser ut som han inte riktigt vet vilken roll han spelar. Cavaldi som spelas av Peter Stormare är en italienare med rysk accent. Fråga mig inte varför, men Stormares roll är skön och bevisar att han klarar mer speltid än bara några minuter här och där. Därmed inte sagt att hans framträdande kommer ligga till grund för en Oscarsnominering i kategorin: bästa biroll. Nej, hela filmen känns oinspirerad samt tafatt av såväl regissör som skådespelare. Miljöerna har under långa stunder samma trovärdighet som en musikvideo och lägg även till usla specialeffekter och bilden börjar tydligt klarna. Att förarbetet och filminspelningen har kantas av problem är tydligare än vad filmbolaget vill ana.

Tanken är egentligen god. Att stoppa in en mängd sagor och pussla ihop det till en enda lång där Monica Bellucis bröst säger mer än vad hon gör. Bröderna Grimm hade kunnat bli bra om man hade slopat den billiga komiken och satsat mer på mörker och talangen som den hyrda skådespelarensemblen faktiskt besitter. Egentligen finns det inget mer att säga än (tack och lov), snipp, snapp snut, nu var även denna saga slut.