Catwoman

Jag har sett tv-spel med bättre effekter, jag har sett musikvideos med bättre handling, men jag har sällan sett en så dålig film. Det är ironiskt att man i huvudtaget får släppa filmer av Catwomans klass. Att hitta någonting som är bra är otroligt svårt. Pincetter, förstoringsglas, ja ni kan försöka använda er av allt. Ingenting kommer att fungera, och då menar jag verkligen ingenting. Catwoman är en film som går i Batmans fotspår. Mycket mörker, och en hjälte som byter skepnad vid mörkrets inbrott.

Patience Phillips (Halle Berry) är en hårt arbetande tjej som jobbar som “art director” på ett erkänt sminkföretag. När hon en dag blir utskälld av sin chef för att vara försenad bestämmer hon sig för att gottgöra sitt misstag genom att jobba hela natten. Sent in på natten gör hon ett besök på chefens kontor, något hon med facit i hand inte borde gjort.

Sminket hon jobbat med utgör inte sitt direkta syfte, istället för att göra ansiktet vackrare blir folks ansikten motsatsen. På grund av detta måste hon bli dödad och när hon vaknar upp nästa dag är det precis vad som skett. Phillips har dock turen att bli återupplivad av en gammal egyptisk katt som visar sig ha magiska krafter.

Absurt? Larvigt? Omotiverat?
Ja, ja och ja.

Catwoman är en film som lägger sig i den o ärofyllda samlingen med filmer som Crossroads, Dude, Where’s My Car? samt Scary Movie. Inget att hänga i julgranen med andra ord. Visst, filmen har lockat många besökare världen över. Anledningen till detta har givetvis varit omåttligt överskattade Halle Barry samt en enorm reklamkampanj. En tunnklädd Halle Berry är uppenbarligen någonting många kan tänka sig betala för. Detta är mycket synd. Det bevisar återigen tesen att det inte alltid är den bästa filmen som lockar.