Citronträd och motorolja

Burt Munro är världens mysigaste farbror. Han har bara en dröm i livet, att sätta världsrekord i hur fort han kan köra en motorcykel: sin älskade Indian från 1920. Under 25 år har Burt drömt om om att en dag kunna resa till Bonnevilles racingbana, belägen utanför Utah i USA – vilket inte är lätt med tanke på att han bor i en liten by i Nya Zeeland där lokalbefolkningen mestadels skrattar åt den excentriske Burt och hans visioner. Utan pengar påbörjar till slut Burt resan mot sina drömmar. En resa som berättar historien om en man och hur hans mål i livet kan ta sig förbi vilka hinder som helst.
Sir Anthony Hopkins är en av världens bästa skådespelare. I rollen som Burt Munro är han helt underbar. Han bokstavligen sträcker ut handen genom bioduken och rör vid publikens hjärtan i sitt porträtt av en åldrande man som inte ser ondska i någon annan medmänniska. Burt är en man som reser från lugnet i sin lilla by till det vilda och galna USA, dekadent och med alldeles för dyra taxiresor. Sådant bryr sig Burt inte om. Han bara ler åt livet. Värme och humor i samspel med Hopkins utmärkta skådespel gör “Citronträd och motorolja” till en av de bästa filmer jag sett på mycket, mycket länge. Den är gripande utan att vara sentimental och spelar inte på billiga snyftkänslor. Jag sitter hela tiden och hoppas på Burt, jag vill bara krama om den gamle token och bjuda honom på en kopp kaffe och be honom dela med sig av sina intressanta livsfilosofier som lyckas rädda honom ur de knepiga situationer han hamnar i.

Regissören och manusförfattaren Ronald Donaldsons bild av 60-talets Nya Zeeland och USA är vacker och storslagen med öppna landskap samt snygga närbilder av glädje, ångest och kärlek. Donaldsons scener är ofta långa, där omgivningarna talar sitt tydliga bildspråk. Anthony Hopkins är som sagt briljant, men även Burts grannes pojke Tom som spelas av den unga Aaron Murphy lyser i sin roll. Deras samspel grundar sig på tillit, lekfullhet och lärdomen i varför man pissar på ett citronträd. Jag sätter sällan full poäng på en film, men den här är verkligen värd varje röd stjärna. “Citronträd och motorolja” är ett välskapat mästerverk som drivs framåt av drömmar och av en fantastisk, sprudlande glädje.