Conan O’Brien Can’t Stop

Egentligen spelade Conan O’Brien alla kort rätt när han i januari 2010 började sitt brev People of Earth och sedermera avgick från legendariska The Tonight Show. Sympatin fullständigt öste över den oskyldige O’Brien, samtidigt som Jay Leno sattes, kanske för första gången in sin karriär, i ett omöjligt moment 22, där allt han gjorde, sade och tänkte vändes emot honom.
“Conan O’Brien Can’t Stop” är resultatet av det där brevet och historien om O’Briens kommande månader då han, bunden av sitt kontrakt med tv-kanalen NBC, inte tilläts göra ett nytt program på en annan kanal. Officiellt tillsattes turnén, som nådde 32 städer, för att de som jobbat med O’Briens produktion även i fortsättningen skulle ha ett jobb (rapporter menade att O’Brien själv mottog 32 miljoner dollar i samband med avskedet), men den här filmen snarare handlar om att stilla ett beroende.

Evolutionen av O’Brien är fascinerande. Han går snabbt från helyllekillen som får hela USA på sin sida, till att bli ett okontrollerbart monster i behov av publikens applåder och skratt. O’Brien inleder med att berätta om sitt behov av att stå på stenen, hur han får energi från publiken och hur skratten från de som lyssnar blivit som en drog. Men när han måste ställa sig själv frågan till vilket pris han måste höra skratten, ställs hela O’Briens tillvaro på sin spets.

För en del kommer O’Brien att framstå som definitionen av arrogans och extrem dryghet. Men, vad vi i publiken inte vet, är hur relationerna och dynamiken i gruppen kring O’Brien är uppbyggd. Han skäller på sina anställda, klagar högljutt på sina fans, men kan samtidigt aldrig få nog av att uppträda inför en publik eller berömma sina anställda. I en kort kommentar, som nästan försvinner i myllret av alla andra bilder och kommenterar säger O’Brien att han inte kan sluta prata, “jag pratar med taxichaufförer i 40 minuter, även om jag inte behöver det.” Det säger en del om O’Brien, som inte ens när han är ledig, kan sluta vara en del av cirkusen som omgärdar honom.

“Conan O’Brien Can’t Stop” är en film som inte skyr sig från att visa upp en ärlig bild av sitt ämne. Vi ser honom både i sitt värsta och bästa jag, vi ser honom lycklig, vi ser honom utmattad, vi ser honom förbannad – men mest av allt ser vi en Conan O’Brien som inte kan sluta.