Container

Lukas Moodysson är en lustig filur som gillar att utmana och provocera. Hans filmer har enligt min mening en väldigt sviktande nivå gällande kvalitet och innehåll. Moodyssons senaste alster Container är en dåres dröm som realiserats och förts över till den vita duken. Experimentell i symbios med poesi kallar han det själv.
Den feta mannen och den smala flickan. Container handlar om flera saker, det kan vara ytligt och enkelt såväl som djupt och komplicerat. En sprucken kvinnoröst berättar små anekdoter, subjektivt förvridna tankeställningar med en väldigt, väldigt tunn röd tråd. Brad Pitt och porrstjärnan Savannah är några personer som återkommer frekvent i denna lidandets monolog under filmens 72 minuter. 72 långa minuter som bara plötsligt tonas ut till svart. Utmana och provocera som sagt. Svartvita, plågohärjade bilder av nakna människor som ligger i en hög på en smutsig madrass. Jesusavbildningar och en babydocka som slarvigt tejpats fast över ett deprimerat ansikte. Tjernobyl, Transylvanien och Trollhättan sett ur en skakig handkamera. Tre platser som alla börjar på T. Lukas är som sagt finurlig. Flickan spelas av Mariha Åberg, en dansös från Stockholm. Mannen spelas av Peter Lorentzon, teaterskolad gosse från Västra Götaland som senast sågs i “Tjenare Kungen”. För många okända ansikten som lyser starkt i vad som liknas kan liknas stumfilm med pålagt audiobabbel. Den engelskspråkiga versionen av Container har förärats med rösten av den omåttligt söta Jena Malone (“Donnie Darko”) som enligt rykten skall vara ett fan av Moodyssons tidigare filmer.

Container är möjligtvis Moodyssons examensarbete han aldrig fick göra. Kanske jag tittar tillbaka på filmen om 10 år och hyllar den för dess kreativa galenskap. Eller så tycker jag bara som jag gör idag. Det är för skruvat, för konstigt och alldeles för knepigt för att kallas långfilm. Multimediakonst eller digitalposei hade varit ett bättre passande ord. Jag har ärligt talat ingen aning om vad filmen vill förmedla. Jag fann känslor av sorg, äcklande och lögner djupt begravda bland skeva vinklar och ett vidrigt badkar med pasta på botten. Konst? Njae. Konstigt? Absolut.