Crash

Små, små livsöden bildar sakta en historia om dagens samhälle i USA. “Crash” är Paul Haggis porträtt av en samling blandade individers vardag bland fördomar, drömmar och den hårda vardagen. Under 24 timmar vävs 8 huvudkaraktärers öden ihop tack vare en komplicerad berättelse med ett ärligt budskap.
Rasism, förutfattade meningar, trosläggningar, sjukdomar, rädsla – Paul Haggis plockar alla russinen ur kakan och bakar in dem på ett fungerande sätt i en historia som framstår som lite väl osannolik, men relativt balanserad. Det kan uppfattas som klyschigt under vissa scener, samtidigt som det är gripande. En högst subjektiv konflikt som garanterat kommer att skapa irritation och frågetecken hos fler än undertecknad. Våran vardag är förvisso en aldrig sinande ström av klyschor, så varför de skulle porträtteras i en film på ett annorlunda sätt är en fråga som stannar kvar när eftertexterna rullar förbi. Nog om det.

Matt Dillon, Sandra Bullock, Don Cheadle, William Fictner, Larenz Tate, Ludacris, Jennifer Esposito, Brendan Fraser, Ryan Phillippe och Tony Danza är några av de skådespelare som passerar förbi, där vissa dock lyser mer än andra. Matt Dillons tolkning av den rasistiske polismannen Ryan är möjligtvis den New York-födde skådespelarens bästa prestation sedan Drugstore Cowboy från 1989.

Crash är en välspelad film med trovärdiga dialoger och begåvade skådespelare som berättar en historia i gemytligt tempo till tonerna av lättlyssnad musik. Kort och gott en fantastisk film som ingen bör missa i höst när regnet tvingar oss från stranden och tillbaka in i biosalongerna.