Da Vinci-koden

Kritiken har varit stor, funderingarna många och medieuppbådet enormt. Efter mer än ett år av väntan är den slutligen här, filmatiseringen av förra årets tveklöst mest lästa bok – “Da Vinci Koden”. Tyvärr utan att nå upp till varken bokens standard eller mina föräntningar.
Robert Langdon (Tom Hanks) är professor i religös symbolik. Under en föreläsning i Paris blir han snart kallad till en mordplats där en äldre man blivit mördad under mystiska omständigheter. Ovetandes om att han själv är den huvudmisstänkte för brottet börjar han analysera den döda kroppen. Snart blir han kontaktad av kriminalpolisen Sophie Neveu (Audrey Tautou) och får då reda på att han själv är misstänkt. Tillsammans med Sophie beger han sig från Louvren där brottet är begånget och snart visar det sig att de är något riktigt stort på spåren.

Många hade redan på förhand dömt ut Tom Hanks och ansett att han är helt felplacerad i rollen som Robert Langdon. Själv hade jag inte tvivlat en sekund på att Hanks efter alla sina tidigare rollprestationer skulle kunna ta sig an även denna på ett fantastiskt sätt. Nu efter att ha sett filmen får jag dock känna mig besegrad. Hanks är inte dålig, men jämför man denna prestation med hans tidigare är det en väsentlig skillnad. Det känns ofta träigt och stelt, och hans entusiasm från tidigare filmer är som bortblåst. Tyvärr är han inte ensam om att inte uppnå sin vanliga standard. Både Audrey Tautou och Jean Reno är bra, men inte mer.

Den som bär den största skulden till att “Da Vinci Koden” aldrig blir så bra som den skulle kunnat bli är dock manusförfattaren Akiva Goldsman som faktiskt har misslyckats med att överföra romanen till att filmmanus. Det finns ett stort problem i “Da Vinci Koden” och det är överföringen från film till bok. Inte nog med att all intensitet och mystik som fanns i boken har försvunnit totalt utan dessutom får jag känlan av att man lägger alldeles för stor vikt vid helt irrelevanta händelser samtidigt som man glömmer bort att ta med viktiga sekvenser.

“Da Vinci Koden” är ingen dålig film och även om skådespelarna inte uppnår sina normala nivåer och fastän överföringen från bok till film inte är helt felfri så går de två och en halv timmarna går ganska snabbt. Faktum kvarstår dock – böcker är bäst i pappersformat.