Publicerad kl 00:00 den 3 Nov 2005

av

Daniel Donatello

ddonatello@cine.se


”Dark City” handlar om en man, John Murdoch, som vaknar upp i ett hotellrum och inser att han inte minns vad som hände innan uppvaknandet. Det visar sig att han är misstänkt för mord på flera prostituerade och han inser att han jagas både av polisen samt några mystiska män.
Redan från början får man installera sig i en mörk och dyster värld med 50-talsstämning. Utan att få reda på någon som helst bakgrund kastas man in i handlingen, och den typen av början fungerar riktigt bra i filmer, likaså i den här. Direkt blev jag imponerad av det visuella. Miljön genom filmen är alltid mörk och dyster, vilket förstärker känslan av mystik som filmen innehåller väldigt mycket. Just valet att ha 50-talsmiljö passar väldigt bra den mörka handlingen.

Det märks att Alex Proyas inte hade världens största budget när han behandlade detta projekt. Jag gillar lågbudgetfilmer eftersom de alltid överraskar med finurliga lösningar på pengaproblem och det känns mer genomtänkt än filmer som endast är proppade av specialeffekter. Däremot tycker jag att Proyas försöker att pränta in lite väl mycket effekter, vilket blir lite irriterande ibland eftersom det ofta ser väldigt fel ut och ibland till och med löjligt och alldeles för överdrivet. Däremot gillade jag när byggnaderna ändrade skepnad. Mina favoritscener i ”Dark City” är helt klart den så kallade ”toningen”, då alla i hela staden somnar och man får se hur byggnader förstörs och byts ut med andra. Det är riktigt häftigt att se hur staden ändrar sig och jag spolade tillbaka under dessa scener för att se om dem, och det är ett tecken på att filmen är bra.

”Dark City” har ett stort problem. Filmen börjar väldigt bra då mystiken är stor, och händelseutvecklingen kryper fram i en långsam och njutbar fart, där endast vissa frågor blir besvarade. Vid denna punkt är filmen fortfarande väldigt bra och intresseväckande. Däremot är avslutningen näst intill larvig. Det är här som man envisar med att lägga in alldeles för många specialeffekter och det både känns och ser malplacerat ut. Man hade säkert kunna lösa detta på ett sätt där inte så många specialeffekter behövdes. Sedan känns det som om regissören inte visste hur han skulle avsluta filmen och efter att man har sett filmen är man besviken på att säcken inte knöts ihop på ett bra sätt. Slutet förstör all stämningen som filmen har byggt upp ändra tills dess, men alla filmer i denna genre måste ju ha ett klimax trots allt.

Allt som allt är ”Dark City” en snygg film som förlitar sig på mystiken och den mörka stämningen. Idén och handlingen är intressant och bra genomförd, men mot slutet flipprar den ur för mycket. Dock är det absolut en intressant och sevärd film som jag rekommenderar när ni har brist på idéer av vad man kan hitta i videouthyrningens hyllor.

Dark City

Regi

Alex Proyas

Skådespelare

Jennifer Connelly,
Kiefer Sutherland,
Rufus Sewell,
William Hurt

Genre

Mystik, Science Fiction

Originaltitel

Dark City

Premiärdatum

27 februari, 1998

Språk

Engelska

Längd

100 minuter

Produktionsår

1998