Dark Water

På senare tid har det varit väldigt populärt med skräckfilmer hämtade från Asien. Jag vet inte hur många remakes som gjorts, och har slutat räkna alla besvikelser. Undantagen har varit “The Ring” och till viss del “The Grudge”, med invecklade historier och väldigt många “hoppa-fram-från-ingenstans-med-högt-ljud”-scener. Förväntningarna inför en ny remake var sålunda inte speciellt höga.
Den japanska romanen Honogurai Mizuno Soko Kara av Koji Suzuki står till grund för “Dark Water” som blev den internationella titeln när den filmatiserades av Hideo Nakata.
Fem minuter efter att producenten Bill Mechanic sett filmen hade han köpt filmrättigheterna.
– Filmen var både intelligent och skrämmande, berättar han.
Valet av regissör föll på Walter Salles (“Central Do Brasil”, “Dagbok från en motorcykel”) på grund av hans styrka för att få fram starka karaktärer samt visuella energi.

Jennifer Connelly (“A Beautiful Mind”) axlar huvudrollen i Dark Water, hon spelar Dahila Williams en kvinna runt trettio år som är nyskild och lägger all sin energi på sin femåriga dotter Ceci (Ariel Gade, “Envy”) hennes före detta make försöker få vårdnaden om Ceci och en jobbig vårdnadstvist uppstår. Eftersom äktenskapet sprack så letar Dahila efter en ny lägenhet i området runt Manhattan, de hittar en lägenhet på Roosevelt Island. Lägenheten och hela huset är slitet och trångt. Det uppstår mystiska ljud från lägenheten ovanför, det blir inte bättre av att det läcker mörkt vatten oavbrutet från taket.
En röd barnryggsäck dyker upp här och var och Dahila börjar inbilla sig saker och ting och mår bara sämre och sämre, en mystisk och skrämmande fastighetsskötare gör inte stämningen i huset bättre.

I rollistan hittar vi många duktiga skådespelare, som levererar riktigt trovärdiga och bra rollprestationer.
Samspelet mellan Jennifer Connelly och Ariel Grade är till början i filmen riktigt bra, men ju längre filmen går desto mer tycker jag att de faller ifrån varandra, Ariel Grade lyckas få till ett par riktigt obehagliga scener, men utöver dessa så är hennes rollprestation inte den bästa, förvisso är hon åtta år och väldigt duktig i allt utom just skräckdelarna av filmen.

Som film så är Dark Water bra, stämningen är perfekt, stilen är mörk och dyster men med ljuspunkter då och då, men som skräckfilm så räcker det inte riktigt ända fram. Historien har en bra anknytning som är intressant att följa, men skräcken är inte tillräckligt nyskapande och den är framförallt inte tillräckligt smart för att kalla sig för thriller heller. Dark Water gör ett magplask någonstans mittemellan de både genrerna. Filmen lyckas få till en inte lysande, men bra twist på slutet som höjer helheten i efterhand.

Om du gillade “The Ring” och “The Grudge” så kommer du nog uppskatta Dark Water, det man lyckats med är att leverera en skräckupplevelse som suger tag i en, det är inte det du ser som är det läskiga utan det som du inte ser.