Publicerad kl 00:00 den 21 Sep 2007

av

Goran Cengic

gcengic@cine.se


Timur Bekmambetov är kanske ett namn som vi ganska snart borde lägga på minnet. Den första delen i hans trilogi – Night Watch – drog till sig en hel del uppmärksamhet för alla involverade i den när filmen drog in mer pengar än självaste Sagan om Ringen i Ryssland. Uppföljaren – Day Watch – var inte sämre i sig och slog också alla box office-rekord när den först kom ut, så den självklara frågan är: har filmen gjort sig förtjänt av sin enorma framgång? Och i så fall, vad är det som gör den så bra?
Novellerna som trilogin baseras på har en simpel grundpremiss. För länge sedan så möttes the ljusa och mörka krafterna i ett slag där en vinnare inte kunde koras, på grund av det så kom sidorna överens om en vapenvila och i all tid framöver så skulle dagen och natten vaktas av de olika sidorna. För att försäkra att ingen missbrukade sin makt eller gick emot avtalet om vapenvila inrättades dag och nattväktare från respektive sidor.

Filmen öppnar med en historisk sekvens som fördjupar oss i bakgrunden till ödeskritan, som kommer att ha en central roll i filmens story. Sedan hoppar vi fram dagarna omkring nyåret 2006 och vi får följa huvudrollsinnehavaren Anton Gorodetsky som spelas utmärkt av Konstantin Khabensky som är en av de stora ryska stjärnorna i branschen.
Vidare utvecklas storyn till ett personligt dilemma för Antons del då hans son har blivit en av de mörka, med potentialen att bli en av de mäktigaste mörka krafterna genom tiderna. Sonen, Yegor, begår en del brott mot ”vanliga” människor vilket är emot stadgarna som lades fram med vapenvilan och Anton försöker förgäves att sopa undan bevisen så att sonen inte döms för brott. Samtidigt uppstår en konspiration för att sätta dit Anton för brotten och han måste få tag i ödeskritan för att den har makten att skriva om historian. Det är det enda sättet för Anton att stoppa de mörka från att bryta vapenvilan med pojken som huvudvapen och att hindra den oundvikliga apokalypsen.

Filmens styrkor ligger dock bakom det uppenbara, som bland annat insatserna från skådespelarna i de större rollerna som är väl över medel i dagens mainstream cinema. Manusets pikar mot samhället har en annan karaktär, filmen är trots allt rysk och man bör veta ett och annat om man ska förstå de små detaljerna men det är absolut inget som hindrar en från att underhållas ändå. Sedan kan man inte klandra manuset för att ämnena det tar upp både på filmduken och på ett filosofiskt plan är något klyschiga, d.v.s. kärlek, ödet och kampen mellan gott och ont för att filmen trots allt är baserad på en novellserie.

Vidare ligger filmens verkliga styrkor och underhållningsvärde i dess själva struktur. Det är med andra ord klippningen, ljudet, fotot och inte minst regin – som kombinerar dessa element av filmskapande väl och ger europeisk actionfilm en ny dimension. Bortsett från att Day Watch är en påkostad film måste man prisa tempot som klippningen bidrar med, den kataklysmiska atmosfären som vinns i det visuella språket med kamerafiltret och en del freeze-frame panoreringar som förekommer. Day Watch är i sin helhet en mycket välproducerad film som är på sin höjd när den i dess mest intensiva sträcka blir en apokalyptisk mardrömsvision men vidare än så är den inte något mer. En bra genrefilm som förtjänar sin framgång men ingen cinematisk klassiker vilket lämnar filmen i samma hög som Equilibrium eller Avalon. Nu gäller det bara att hålla ögonen öppna för Timur Bekmambetovs första större engelskspråkiga film Wanted som har ett preliminärt datum under 2008 med namn som Angelina Jolie, Morgan Freeman och Terrance Stamp på rollistan.

Day Watch

Regi

Timur Bekmambetov

Skådespelare

Dmitry Martynov,
Galina Tyunina,
Mariya Poroshina,
Viktor Verzhbitsky,
Vladimir Menshov,
Zhanna Friske

Genre

Fantasy

Originaltitel

Дневной дозор

Premiärdatum

1 januari, 2007

Språk

Ryska

Längd

132 minuter

Produktionsår

2006