Death of a President

President George W. Bush är på besök i Chicago. På väg till Hotell Sheraton, där han ska hålla tal, möts han av aggressiva demonstranter som uttrycker sitt agg mot den sittande presidenten. Det ligger hat i luften. Någonting känns fel. Presidents och hans eskort lyckas komma fram till hotellet. Bush håller sitt tal. Får åhörarna att skratta och vill gå ut till sin bil, och inte lämna hotellet från garaget. Secret Service-vakterna avråder presidenten, “någonting känns inte helt rätt, sir”. Bush knallar ut, skakar hand, ler och pang…
Att “Death of a President” är årets mest kontroversiella film är det inget snack om. Och det hade defenetivt kunnat bli årets bästa överraskning om det inte hade blivit så sömnigt och utdraget mot slutet. Titeln skvallrar egentligen om allt. Presidenten ska dödas. Redan innan du trycker på play vet du hur det ska gå – och det blir aldrig speciellt spännande. Bra eller dåligt – svårt att säga – men komersiellt är det, för vem blir inte lite extra nyfiken på att se en film där USA:s riktige president mördas?

Det står klart redan från början att det är en dokumentär vi ser. Sekvenser som följer Bush och hans medarbetare blandas med intervjuer, och alla pratar om presidenten som en svunnen person. “Whenever Bush would give a speach he would…” varvas med “he knew what people thought about him”. Det är fram till skedet då presidenten förklaras död som ” Death of a President” är en genialisk film. Bilderna på Bush och filmens skådespelare är lysande ihopklippta, och skvallrar om ett genuint professionellt arbete bakom filmen. Snyggt restaurerade tal och en intensiv och tryckande känsla från aggressiva journalister bidrar till en verklighetskänsla jag inte trodde gick att skapa. Men lika fort som folket lamslås av dödsfallet, dör filmen.

Nu finns det plötsligt ingenting att berätta. Vem som dödade presidenten är inte intressant. Det är samma konspirationsteorier som vanligt, en muslim, en al-qaida-krigare, en aktivist – det vanliga folket. Det överraskar inte längre, och intervjuerna är bottenlösa och bidrar inte längre till filmen. Filmen fungerar helt enkelt inte som en 90-minutersfilm. De borde tagit slut efter en timme. Men då hade filmen inte visats på biografer, och inte kunnat tjäna pengar. Men det spelar ingen roll, eftersom filmen ändå var gjord för tv, och också visades på brittisk television den fjärde oktober.

“Death of a President” hade enorm potential, men lyckades aldrig ta vara på den. Ändå lyckas den vara mördande aktuell och lyckas till och med få in en poäng om Nordkorea och kärnvapen. “Death of a President” är en respektfull film, och är inte kritik mot Bush som person. Tvärtom snarare. Det ska därför bli intressant att se vad Bush-aktivisterna Jon Stewart och Stephen Colbert på Comedy Central har att säga om filmen.

Den 10 maj 2008 dör Bush.