Deja Vu

Regissören Tony Scott och Denzel Washington förenas för tredje gången genom “Déjà Vu”, en film som antagligen kommer att locka än större publik än deras tidigare produktioner, “Rött hav” och “Man on Fire”, gjorde.
Washington spelar huvudrollen som agent Carlin, en man som är kapabel till att snabbt hitta ledtrådar från brottsplatser, ledtrådar som andra lätt missar. Carlin blir indragen i en utredning kring en explosion som förstört en färja, och tagit livet av ett hundratal amerikanska militärer och deras familjer. När Carlin börjar luska fram ledtrådar stöter han på ett kvinnligt offer vars död inte följer samma mönster som de andra.

Carlin begrundar fortfarande kvinnans död när FBI-agenten Pryzwarra (Val Kilmer) erbjuder honom att lösa bombbrottet och ta fast mördaren genom att använda en ny topphemlig övervakningsteknologi. Utrustningen tillåter FBI-teamet – och nu Carlin – att se övervakningsfilmer över specifika platser i New Orleans exakt fyra dagar tidigare. När Carlin sitter och ser hur saker och ting går tillväga blir han övertygad om att det går att förhindra den fruktansvärda händelsen.

Denzel Washington är alltid bra på att spela den här sortens roller, ” Déjà Vu” är inget undtag. Minst lika imponerande som Washington är nykomlingen Paula Patton. Hon lyser i rollen som det kvinnliga bomboffret som förtrollar Washington med en perfekt blandning av sårbarhet och styrka.

“Déjà Vu” utspelas, som sagt, i New Orleans där orkanen Katrina som bekant förstört stora delar av staden. Tony Scott målar upp hemska bilder av förstörelsen och dess påverkan på staden. Men Scott låter inte New Orleans som stad ta för stor plats. Man hade utan problem kunnat göra långa tagningar med svepande bilder över förödelsen, men det är Scotts ändamål är inte att göra en film om förstörelsen. Men visst, tankarna vandrar bort från filmens handling och till den hemska orkanen då och då.

Det som drar ner de spännande thrillersegmenten är hur Scott och hans team behandlar filmens science-fiction-segment. Med tanke på hur viktigt det är för handlingen ges det aldrig tillräckligt med utrymme för att komma ut till sin fulla rätt. Men, man kanske resonerade att det var att gräva för djupt, och att presentera teknologin och hur den fungerade kanske skulle tråka ut publiken? Eller sa kände manusförfattarna och Tony Scott att det inte var nödvändigt att uppehålla sig vid “hur och varför” – av rädsla för att ta fokus från filmens mänskliga partier. Vad än skälet är, så lämnas onödigt många frågor obesvarade – frågor som kunnat skapa en bättre uppfattning om filmen.

I ” Déjà Vu” måste publiken göra ett val. Antingen tar man filmen som den är – bara njuter av spänningen. Eller, så sitter man och grubblar på hur saker och ting egentligen hänger ihop. Om ni lyckas med det förstnämnda kan ni vänta er en väldigt bra,actionfylld filmupplevelse. Ni andra – för er saknas det något