Den gyllene blommans förbannelse

Regissören av hyllade “Hero” och “House of Flying Daggers”, Yimou Zhang, har gjort det igen. “Curse of the Golden Flower” liknar hans två tidigare verk, och är minst lika bra eller bättre på många punkter. Den är precis det man kan förvänta sig. Episk. Mäktig. Vacker. Ett filmtekniskt och scenografiskt mästerverk.
Historien utspelar sig nästan helt i den förbjudna staden i Kina på 900-talet. Kejsarfamiljen lever i obeskrivlig rikedom men plågas av maktstrider inifrån. Kejsaren, hans tre söner och kejsarinnan vänds mot varandra genom förräderier, svek och konspirationer inför en stundande festival då palatset fylls med gyllene blommor.

Till skillnad från Zhangs tidigare filmer genomsyras filmen inte av stridsscener utan fokuserar till största delen på det färgsprakande hovlivet och det hårt arbetande maskineriet bakom kulisserna. Stridsscenerna är i själva verket relativt få för en film av detta slag, men desto mer njutbara när de väl kommer. Istället ligger tyngdpunkten på dialog och relationer mellan karaktärerna, inramat i fantastiska bakgrunder, kostymer och scenbyggen. Lika otroliga är de tusentals statister som ger filmen en oerhört påkostad känsla.

Striderna är spektakulära och som vanligt mästerligt koreograferade, men denna gång utan att gå till överdrift med tio meter höga hopp och dylikt. Det bjuds på episkt visuellt ögongodis i en av de mäktigaste stridscenerna jag har sett på mycket länge när två enorma arméer möts i ett slag som får mig att önska att jag hade mer än två ögon. Detaljrikedomen i allt från rörelser till soldaternas utsmyckade rustningar är nog för att få “Sagan om Ringen” att se billig ut. “Curse of the Golden Flower” är en film som inte förtjänar annat än att ses i högupplöst bild – något sämre än så gör inte filmen rättvisa.

Chow Yun-Fat och Gong Li storspelar båda som kejsaren och kejsarinnan, men de kan inte täcka upp för det väldigt abrupta och något abstrakta slutet som smått sänker en nära två timmar lång uppförsbacke. “Curse of the Golden Flower” är en makalös blandning av kostymdramatik och episka strider som gör den en av årets hittills bästa filmer.