Den svarta dahlian

“Den svarta dahlian” är baserad på James Ellroys bok med samma namn och handlar om det olösta mordmysteriet då den unga skådisen Elisabeth Short (Mia Kirchner) även kallad svarta dahlian, mördades brutalt i 1940-talets Los Angeles.
Och det börjar bra. Brian De Palma för oss in i det gamla goda Hollywood då stjärnor fortfarande var stjärnor och det räckte att kvinnor var vackra och män modiga. Det är en stämningsfylld orgie i tjusiga dekorer, mystisk musik, mörk stämning och ett gåtfullt mord –allt som hör en film noir till, med andra ord. Avslutningen är dessvärre mindre bra.

De två detektiverna Bucky (Josh Harnett) och Lee (Aaron Eckhart) ska försöka lösa Svarta Dahlia-fallet. De är blodsbröder, bästa vänner, umgås både på jobbet och på fritiden, då deras stora intresse är boxning. Lee är tillsammans med vackra Kay som spelas av Scarlett Johansson. Det uppstår ett triangeldrama dem tre emellan, men Bucky inleder en affär med mystiska Madeleine (Hillary Swank), hon liknar nämligen kusligt mycket den mördade Elisabeth Short.

För att förvirra oss lite till får vi förutom huvudhistorien, den svarta dahlian, ännu en oförklarlig mordhistoria att hålla reda på. Deckarna Bucky och Lee jagar en fasansfull barnamördare och är rädda för hämnd från en gammal förbrytare som snart släpps ut. Det är minst sagt rörigt, det är helt enkelt obegripligt. Man skulle kunna förvänta sig lite mer av mannen som gav oss “Scarface”, men han utnyttjar inte alls den intressanta grundstoryn som finns att tillgå. Det är synd på så rara ärtor.

Trots dekorerna, den mysiska stämningen, långa cigarettmunstycken och blänkande Roll’s är detta en riktigt dålig film med knapert skådespeleri från alla parter. Man skulle kunna tro att Scarlett Johansson är som klippt och skuren för rollen som en kurvig femme fatale i 40-tals tappning. Tyvärr bär hon inte upp rollen alls. Hon är för ung, för oerfaren, för mycket 2000-tal. Inte heller Hillary Swank, Josh Harnett eller Aaron Eckhart lyckas övertyga. Resultatet blir en snygg och härligt ytlig, obegriplig och smärtsamt lång pinsamhet.