Queens Escorts Brooklyn Escorts Long island Escorts NYC Escorts bestnyescorts.com Manhattan Escorts NYC naughty

Publicerad kl 00:00 den 31 Aug 2006

av

Martin Steijer

msteijer@cine.se


Andrea Sachs (Anne Hathaway) är en småstadstjej som kommer till New York med en dröm om att jobba i tidningsbranschen. Hon tror hon äntligen är på rätt väg när hon lyckas få det eftertraktade jobbet som assistent till Miranda Priestly (Meryl Streep), chefredaktör på en av världens ledande modetidningar. Men Miranda visar sig vara chefen från helvetet och Andrea måste snart bestämma sig om hon är villig att sälja sin själ till djävulen för att nå sina drömmar.
“Djävulen bär Prada” lovar inte vad titeln skvallrar om. Chanel, Yves Saint Laurent, Calvin Klein, Hermès, Jimmy Choo, Dolce & Gabbana och Mark Jacobs, är bara några av de märken som omnämns i filmen. I Lauren Weisbergers originalbok omnämns inte alla, vilket tydligt exemplefiserar att vissa helt enkelt fått betala för att synas. Den som betalat har fått lysande produktplacering, mer värdefull än all annan reklam. Men, den som måste ha pröjsat bäst måste ändå ha varit Prada, men som trots all publicitet inte nämns en enda gång i filmen. Och det är när vi slutar hoppas på att man ska dra igång hela reklamkampanjen för Prada som filmen faller ihop likt ett korthus. Det tar trettio minuter för att vi ska vänja oss vid Meryl Streeps elaka karaktär, som därefter inte längre känns elak, utan bara som en normal del av magasinets Runways redaktion. Så ska det inte vara. Bra film ska överraska och skaka om oss under hela dess speltid. Det lyckas inte David Frankel göra.

Det känns som Anne Hathaway på något sätt repriserar sin roll från “En prinsessas dagbok”. Det handlar om den naiva flickan, som inte riktigt bryr sig om alla andra, vad de har på sig och vad de tänker. Men allting förändras snabbt i och med att hon byter omgivning. Det är mycket möjligt att Hathaways karriär ändå mår bra av dylika filmer, även om hon inte själv vill erkänna det. I Blackbook Magazines julinummer tyckte hon själv att hon erbjuds samma roller, och gärna vill göra något annorlunda. Då gjorde hon dunderfloppen “Havoc”. Hathaway är i “Djävulen bär Prada” inte på något sätt dålig, men hennes motspelerska Meryl Streep, 13 Oscarsnomineringar, står i en helt egen klass. Streeps dialog är inte nämnvärt intressant, men hennes kroppsspråk gör hennes karaktär så trovärdig som bara hon kunnat göra.

“Djävulen bär Prada” är trots allt hyfsad för vad den är, en chickflick med produktplacering i varannan mening. Det är en film för tonnårsflickor, och för alla andra som vet vad, eller vem eller när, eller var, Prada är.

Djävulen bär Prada

Regi

David Frankel

Skådespelare

Adrian Grenier,
Anne Hathaway,
Meryl Streep,
Rich Sommer,
Simon Baker,
Stanley Tucci,
Tracie Thoms

Genre

Drama, Komedi, Romantik

Originaltitel

The Devil Wears Prada

Premiärdatum

30 June, 2006

Språk

Engelska

Längd

109 minuter

Produktionsår

2006