Du och jag

Maja och Niklas var tillsammans under gymnasiet. Niklas lämnade sin första kärlek på grund av sin osäkerhet. När de fem år senare träffas igen sväller känslorna över för de båda. Men Maja, som minns hur det gick sist de var tillsammans är återhållsam. Samtidigt förklarar Majas bästa vän Josefine att hon har känslor för Niklas, som återigen på grund av osäkerhet är tvungen att backa ur. Ytterligare ett år senare träffas de tre av en slump i Köpenhamn och problemen blir än mer komplicerade för de inblandade.
“Du och jag” är en film om den första kärleken och att kanske var just den som var den stora kärleken som var menar, åt det hållet beskriver två av de fyra “Fjorton suger”-regissörerna, Martin Jern och Emil Hansson sin nya film. Jag gillade aldrig deras debut, det var alldeles för hafsigt och oprofessionellt. Även om inte “Du och jag” har samma amatörmässiga stämpel som föregångaren, så är det fortfarande inte bra. Tyvärr. Men misströsta inte. Martin Jern och Emil Larsson är up and coming. De sprudlar av entusiasm kring dessa herrar, och med ytterligare ett par filmer är jag övertygad om att det kommer att bli mycket bra. Steget från “Fjorton suger”.

Vad som framförallt blivit bättre är som sagt herrarnas professionella inställning. Förra gången filmade man själva. Denna gång har man hyrt Linus Eklund som fotograf. Ett smart drag, i och med att Eklunds foto definitivt tillför någonting som saknades.

Filmen är skriven så att karaktärerna och inte situationerna för fram handlingen. “Du och jags” största problem är dialogen, som i detta fall ska vara drivkraften. Vi bombarderas shit, jävlar och skit vi alltför många och långa tillfällen för att det ska kännas genuint. Det låter inte så här när någon pratar även om alla tycks tro det. Eller är det bara jag som inte umgås med personer som levererar elva svordomar i varje mening? Å andra sidan finns det ingenting i dialogen som för filmen vidare överhuvudtaget. Alla svordomar gör meningarna längre och fylligare. Det kanske det som var intentionen?

“Du och jag” överraskar aldrig. Den berättar en innehållslös historia, som visserligen en del kan känna igen sig i, men knappast underhållas av när det enda du ser är 25-åringar som super, dansar och grälar. Se på Big Brother istället. Utöver dansandets “dunka”-musik innehåller filmen ett tiotal scener där inte ett ord yttras, utan bildsvep med lysande musik av bland andra Christian Kjellvander, Hello Saferide, The Embassy, Radio Dept. och Looptroop.

“Du och jag” underhåller inte. Skådespelarna gör ett hyfsat dagsverke, men har egentligen inget manus att spela emot. Jag överraskas aldrig, skrattar inte och bryr mig inte om någon karaktär. Då stannar jag hemma.