Duplex

Det unga och framgångsrika paret Alex och Nancy hittar äntligen svaret på sina bostadsdrömmar när de köper ett tvåvåningshus i Brooklyn. De får även överta hyresgästen som hyr övervåningen, fru Conelly, en spröd och rar gammal dam. Men skenet bedrar och fru Conelly visar sig inte bara orka betydligt mer än man skulle kunna tro, hon är även den mest djävulska granne man kan tänka sig! Efter att ha drivit Alex och Nancy till vanvett, gjort dem både arbetslösa och sömnlösa, börjar de på allvar fundera över om de inte kan röja henne ur vägen på något sätt …
Ben Stiller och Drew Barrymore må ha inkompetenta agenter som överhuvudtaget överväger en del projekt. Det ska poängteras att dylika projekt gör mer skada än nytta för duons karriärer. Frågan är om hela projektet bara var ett sätt att försöka ge den rutinerade skådespelarna Danny DeVito hjälp i början på karriären som regissör. Tanken kanske är god, en svart komedi – med en jobbig granne, som inte mer än gärna försöker grusa livet för sina granar. Men, i så fall ska man göra det med någon gnutta av stil och klass.

Att överdriva, och baka kaka på kaka, tycks vara någonting vi aldrig kommer att bli utan. Danny DeVito tycks ha blandat ihop en god grundidé med alldeles för mycket pinsamma situationer och skämt som bara får de yngsta att skratta. Det är sorgligt att se Ben Stiller välja roller som bara skapar dåliga vibbar. I “The Royal Tenenbaums” visar Stiller att han kan mer än bara vara dum och klantig, till den skara filmer bör vi också kunna lägga den alltid lika charmiga “Zoolander”.

“Duplex” känns som en säker etta redan från ruta ett. Att jag senare blir överraskad att den kan bli ännu sämre är bara sorgligt och skamligt. Skådespelet är stelt, framförallt av birollerna, men också av Drew Barrymore, som verkligen pressar in sig själv i ett fak med titeln, “skådespelerskor som aldrig uträttat någonting bra, men fortfarande benämns som ‘stjärnor'”.

Sammanfattningsvis. Duplex är en mörk komedi, som skapar ångest och depression istället för skratt och glädje. Det är en äcklig, nästintill avskyvärd film, som får oss att bara vilja försvinna. Slutligen, det var inte långt ifrån att den här recensionen uteblev, fingrarna snuddade power-knappen gång på gång.