Publicerad kl 00:00 den 5 Feb 2013

av

Martin Memet Könick

mmkonick@cine.se


En douchebag, av bratvarianten med kass kvinnosyn och snobbigt uppblåst ego, förändras något när han av en olyckshändelse blir blind och börjar få känslor för sin hjälpassistent. Några otroliga händelseförvecklingar senare och han är fortfarande en nästan lika stor skitstövel, även om filmen försöker lura oss att han har lärt sig något av sina prövningar och kontakt med assistenten, vars ”vanliga” utseende skiljer sig från de blonda silikonbrudar som ”douchen” i vanliga fall föredrar. Varför ska vi i publiken bry oss om honom? Jag gillar honom varken när filmen börjar eller när den slutar.
Rollfigurerna i ”Ego” känns mer som representationer av manusets fördomar än personer av kött och blod och hela storyn klingar falskt. här. Varje scen fylls till bristningsgränsen av klyschor och förlegade stereotyper. Allt känns beräknat och förljuget utformat för att hitta konventionell dramatik och romantik mellan brat och ”vanlig” tjej.

Förutom det fläckvis godkända skådespeleriet, filmen innehåller tyvärr också några scener där dialogen får skådespeleriet att kännas som taget från närmsta gymnasieuppsättning, räddas ”Ego” från bottenbetyget av ett foto som ofta är riktigt bra. De enda skratten som går att hitta i filmen framkallas egentligen av hur löjligt förutsägbart allt är.

Ego

Regi

Lisa James Larsson

Skådespelare

Christoffer Svensson,
Emil Johnsen,
Jonatan Rodriguez,
Martin Wallström,
Mylaine Hedreul,
Peter Andersson,
Sissela Kyle

Genre

Drama

Originaltitel

Ego

Premiärdatum

24 januari, 2013

Språk

Svenska

Längd

105 minuter

Produktionsår

2012