En obekväm sanning

Ex-vicepresidenten Al Gore (1993 – 2001) blev trött på att åka runt över hela världen för att föreläsa om klimatfrågan vareviga kväll. Gore ringde upp Davis Guggenheim, som bland annat regisserat “Alias” och “24”-avsnitt och bad Guggenheim spela in en kväll, låna lite arkivbilder och följa Gore under ett par dagar.
När Al Gore inte föreläser bär han ständigt på sin bärbara dator. Hans portfölj. I datorn finns PowerPoint-presentationen som han turnerat runt med i ett par år. Lite snygga diagram och kurvor han blandats med lite arkivbilder.

Att Al Gore är en duktig talare är det nog inget snack om. Killen var ju bara en procent från att bli amerikansk president, och han har själv haft kontor i vita huset under åtta framgångsrika år (nåja) vid sidan av Bill Clinton.

När Al Gore får stå inför sin publik, visa sina kurvor och rabbla sin fakta är det intressant. Gore drar bra paralleller, använder sig av så enkelt språk som möjligt – allt för att vilken Svensson som helst ska kunna förstå vad han menar.

Men när fokus försvinner från just klimatsituationen och riktas mot Gore som person faller “An Inconvenient Truth” obehindrat. Gore målas upp som en ensam krigare, som dedikerat sitt liv åt miljön och hinner samtidigt på att dra några syrliga kommentarer om George W. Bush. Att Bush vägrat se “An Inconvenient Truth” är förståeligt, han har säkert bättre saker för sig, kan få innehållet sammanfattat i en portfölj – och fram för allt – Bush är nog lagom trött på att få höra hur dålig han är. Missuppfatta mig inte. Jag är neutral till Bush vara eller icke vara. Men, att Gore ska börja glorifiera sig själv och spotta på den som ligger ner är bara onödigt.

Men lyckligtvis är fokus på Gore som person litet, och det är den (o)flashiga presentationen som får det största utrymmet. Gore har bra poänger, och menar att det krävs en chock för oss att vi ska förstå farorna. Han anser också att vi har allt vi behöver förutom politisk vilja. Det är säkert sant Mr. Gore. Hoppas att någon utöver du själv orkar göra någonting.

Själv tog jag ändå hissen upp till mig när jag kom hem.