Epic Movie

“Scary movie” är ett komiskt mästerverk. Eller inte. Från två av de sex manusförfattarna bakom den subtila skräckkomedin landar mastodontfilmsparodin “Epic movie” på biograferna, för att locka till sig skrattanfall från publiken. Ljuva ironi.
Ödet för samman fyra föräldralösa “barn” som har turen, eller rättare sagt oturen, att finna biljetter till Wonkas chokladfabrik. Wonka visar sig vara en riktigt makaber figur, när han avslöjar de hemliga ingredienser som döljer sig bakom hans framgångsrika recept. Panikslagna flyr huvudpersonerna och upptäcker en mystisk garderob, som leder dem till Gnarnia, där de tvingas utkämpa en kamp mot The White Bitch.

Bara en sådan sak som att döpa om Johnny Depps karibiska pirat Jack Sparrow till Jack Swallows säger allt om vilken låg nivå sexhumorn ligger på. Komedier är till för att roa, de ska få oss att skratta, men när de istället får mig att hånle över hur billiga skämten är har någonting gått snett. Den övertydliga potthumorn får Beavis och Butt-Head att framstå som två sofistikerade gentlemen. Kannibalism, djursex, plastiga silikonbrudar à la Carmen Electra, MTV-parodierande musikalnummer och produktplaceringar utgör de smaklösa ingredienserna i denna soppa.

Regissörerna underskattar publikens intelligens totalt. I “Snakes on a plane”-scenen upprepar filmens Samuel L. Jackson-kopia inte en, men fyra (!) gånger den numera klassiska repliken “I have had it with these motherfucking snakes on this motherfucking plane!”. Detta för att fylla ut det lövtunna manuset och den vaga ramberättelsen med repliker och förtydliga att det är meningen att vi ska skratta. Problemet är att man försökt klämma in varenda storfilm som någonsin gjorts i varenda replik, varenda scen, men utan att säga någonting nytt eller insiktsfullt om ämnet man driver med. Att enbart referera räcker inte. “Kalle och chokladfabriken”, “Narnia”, “Da Vinci-koden”, och “Pirates of the Carribean” är bara ett fåtal exempel på de hundratals filmer som efterhärmas utan finess.

Att överhuvudtaget sätta betyg på “Epic movie” känns orättvist, men det finns en härligt sadistisk scen som gör den förtjänt av en halv poäng. I slutet dyker en viss Borat upp och säger: “Like all Hollywood movies this one has a happy ending…NOOT!” samtidigt som huvudpersonerna blir krossade av ett stort hjul. Synd bara att den scenen inte var med i början så att jag hade sluppit slösa bort 86 minuter på bottenkomik.