Eragon

Christopher Paolini började vid femton års ålder skriva på sin debutroman Eragon. 19 år gammal toppade han New York Times lista för bästsäljande författare. Idag har Paolini hunnit fylla 26 och skriver på en tredje bok i sin “Eragon”-trilogi. Nu har han första bok blivit film, och det är inte mycket som blivit bra.
Eragons tillvaro förändras för all framtid då han hittar en blå oval sten i skogen och upptäcker att det är ett drakägg. När den gnistrande blå draken Saphira kläcks ur ägget förstår Eragon att de för evigt delar varandras öde och att han nu är en Drakryttare – en krigare som Eragon bara hört talas om i sagorna.

Att Christopher Paolini läst J. R. R. Tolkiens böcker och sett George Lucas “Star Wars”-film som ung är omöjligt att blinka för. “Eragon” har av många kritiserats för att vara en karbonkopia på tidigare förlagor. Författarens ålder har fått att blunda och låta honom skriva på. Hade det varit en 62-årig britt som skrivit samma sak som Christopher Paolini gjorde som tonåring – då hade ni knappast fått se en film.

Eragon-böckerna är inga fantastiska litterära mästerverk. Det är som att se Legolas och Luke Skywalker spela schack eller Darth Vader dricka te med Yoda. I sin genre lyckas filmen inte med någonting. Precis som Narnia har filmen fått en sjuårsgräns i USA, och det märks att man har klippt bort både det ena och det andra för att göra filmen så åtkomlig som möjlig. Resultatet är 104 minuter av likgiltigt skådespel, enformig regi och tveklöst en av de minst engagerande historierna med svensk premiär i år.

Effekterna blandar höga toppar med låga dalar där jag inte är den ende att sitta och rulla på ögonen. Man får nästan intrycket av att man tagit god tid på sig under en del scener, och resten fått göras av en praktikant på någons kafferast. Utan någon jämn nivå på det enda som egentligen duger faller “Eragon” handlöst.

Edward Speelers är en debutant som hade mått bättre av att börja längre ner i banan, för “Eragons” största problem är inte den ointressanta historien eller de ojämna effekterna – det är Eragon själv.