Ett ufo i New York

Så var det dags igen, att stifta bekantskap med duon Brian Robbins och Eddie Murphy som senast gav världen vedervärdiga “Norbit”. Detta är sämre.
Filmen kretsar kring en grupp utomjordingar som anländer till jorden i ett rymdskepp i mänsklig form för att rädda sin planet. Ibland behöver man inte doppa huvudet i en bensindunk för att få huvudvärk. Det finns enklare sätt. Ett sådant är att se “Ett ufo i New York”. Manuset är lika djupt som en vattenpöl, slapstickskämten från andra filmer inom genren återanvänds, innovativ är ett ord som inte ingår i regissör Robbins vokabulär. Det är lite som att sjunga med någon annans stämband. Det kan fungera under kortare perioder men i långa loppet kommer det att låta falskt och tillgjort.

Precis som med de flesta komedier följer filmen en utstuderad mall, först ett par actionscener, sedan ett par långsamma scener för andhämtning. Och sedan litet mer action och stor dos humor, i alla fall försök till fyndighet. En komedi som inte är rolig, är det en komedi?

Det finns ingenting i filmen som inte är slentrianmässigt eller banalt. Det finns en intressant aspekt med filmen, som är värd att ta fasta på. Nämligen i hur många kategorier filmen blir nominerad i vid nästa års Razzie Award.