Exit

Den som ger sig in i leken, får leken tåla. Kapitalisten Thomas Skepphult (Mikkelsen) vandrar i Harrison Fords fotspår – jagad, oskyldigt anklagad i Hollywood-influerad action/thriller, i finansvärldens mörka korridorer. Skepphult faller offer för penningens förslaveri (och ett klichéfyllt manus). Att befinna sig på toppen av karriärsstegen med bankkonton motsvarande ett helt u-lands BNP, och en idyllisk familjetillvaro, bosatt i ett fint hus vid vattnet med fru och dotter tycks inte vara tillräckligt. Riskkapitalbolaget Nova Investment ämnar att sälja sin andel i IT-bolaget Categis, när aktien står som högst till ryska köpare (maffian förstås!). Affären går inte riktigt som väntat när Thomas anklagas för mord, då hans mentor och delägare hittas brutalt mördad, samtidigt som köparna hävdar att Nova använt sig av otillåtna metoder. Spelet kan börja!
“Exit” är ett riskkapital. Att spela in eller inte spela in budgeten, det är frågan. Checklistan över klichéfyllda inslag i Peter “Rånarna” Lindmarks stjärnspäckade, etiska katt- och råttalek kan göras lång. Indiana Jonesiska sista sekunden-räddningar? Check. Gillrade fällor och familjegisslandraman som huvudpersonen tycks älska att hamna i? Check. Endimensionellt slemmiga skurkar som när eländet verkar vara över vaknar till liv i sista sekund? Check.

Tänk er ett 97 minuters avsnitt av “Efterlyst” på speed med stereotypa bad guys, i skepnad av korrupta finansmän, vitrysk maffia och mutade Ahmeds, där intrigerna kring sviktande lojalitet och maktmissbruk stapplas på varandra.

Mads Mikkelsen, även aktuell i Biers omtumlande familjedrama “Efter Bröllopet”, gör dock ytterligare en stark rollprestation. I en filmisk värld där allt ter sig ologiskt känns Mikkelsen genuin och övertygande i rollen som den snuskrike fadern, som värderar sin familjs säkerhet högre än allt annat. Hopplösheten och förvirringen går att urskilja i hans ögon när han på rymmen ska visa sin oskyldighet, och jag kan inte göra annat än att sitta och heja. Samuel Fröler känns också helt rätt i sin roll, som boven i dramat. Jösses, vad sliskig han är!

Trots förutsägbarheten, de löst hängande trådarna och den sluttwist som vi alla sitter och väntar på så gnistrar det till vid ett flertal tillfällen. Flyktsscenerna är hyfsat välgjorda. Det småkorniga fotot bidrar till den känsla av vardagsrealism som stundtals infinner sig, om än en väldigt skruvad vardag. Om ändå de logiska luckorna kunnat täppas igen och karaktärernas näst intill skräckfilms “hej kom och döda mig”- beteenden undvikits, hade resultatet blivit bättre. Ni biobesökare som ovetande sätter era fötter i biografen för att bli blåsta på pengar, please Exit.