Familjen Jones

Vi alla är slavar under materialismens starka styre. Kanske inte alla, men många av oss. Nyhetsflödet i våra liv matar oss ständigt med nya impulser om hur vi skall vara, vad vi skall äta, hur vi skall klä oss och lite därtill. Fria själar dömda att för evigt springa runt i ett ekorrhjul av påtvingade trender.
Familjen Jones handlar om produktplacering ur synpunkten där en till synes ordinär familj i ett fashionabelt område har allt man kan önska sig. Och gärna delar med sig av visdomen om sina nya produkter till grannar och nyfunna vänner. Konceptet – “Stealth marketing” som filmen så vackert uttrycker det.

David Duchovny & Demi Moore spelar far & mor Jones och tillsammans med sina till ytan synes perfekta barn lever de i en drömtillvaro från en objektiv synpunkt. Alla vill vara som dem – de är livsstilsikoner för sin omgivning, men så fort dörren stängs i det perfekta hemmet får vi bevittna sprickorna i fasaden, och redan i inledningsskedet har vi fått en glimt av det oundvikliga slutet.

Stundtals fyndig satir, skeva lektioner i moral & etik och ett bra tempo håller filmen flytande tills det enligt filmbranschens nödvändiga och enligt mig tvångsplacerade kärleksspåret river ned fasaden och den lilla gnista av intresse som fanns – försvinner lika fort som denna film från biografsalongerna. Det blir lite för såsigt och alldeles för politiskt korrekt i slutändan. Tråkigt, slarvigt och lite fegt att inte våga avvika från den upptrampade stigen som vi alla vandrat på så många gånger innan.

Som film i helhet är “Familjen Jones” en slätstruken, färglös, förutsägbar och genomgående medelmåttig historia. Som diskussionsunderlag för reklambranschens impact i våra vardagliga liv med hjälp av smart och stundtals fula knep i avdelningen produktplaceringar är den dock alldeles förträfflig. Men det var ju film vi skulle prata om.