Fantomen på Operan

Jag kan erkänna direkt att musikaler i vanliga fall ger mig utslag. Det absolut värsta jag ser är filmer som börjar som en vanlig spelfilm men där alla inblandade plötsligt brister ut i sång och dansar på borden. Avskyvärt. Som de flesta vet, musikalen “Fantomen på operan” torde ju redan vara välkänd för de flesta, är dock detta en annan typ av historia.
Att hitta skådespelare som både kan agera och sjunga är inte det lättaste, vilket blivit ganska uppenbart i vissa musikaler (även om jag fått veta att många inte håller med mig när jag säger att Ewan McGregor sjöng ganska risigt i Moulin Rouge). Här finns dock hyfsade resurser för både skådespeleri och sång även om namnen inte är de mest välkända. Jag tycker det till största delen fungerar väl. Gerard Butler har exempelvis helt rätt utstrålning som fantomen. Sämst är Emmy Rossum i kvinnliga huvudrollen. Rösten räcker till men hennes skådespeleri lämnar ganska mycket övrigt att önska, det räcker tyvärr inte med att hon är söt och spärrar upp sina stora ögon i varje scen. Roligast är Minnie Driver som totalt odräglig operadiva.

Filmen har främst två starka punkter. Den första (och största) är den redan välkända musiken som jag fortfarande tycker är smått fantastisk. Det är alltså samma musik som i musikalen “Fantomen på Operan” och jag tycker den står sig väl trots att den börjar bli lite till åren. Den andra starka punkten är fotot och scenerierna. Det är en vacker film med härliga miljöer som är lagom teatraliska och inte helt olika stilen i tidigare nämnda Moulin Rouge, dock mer nedtonat här.

Jag måste erkänna att jag tyckte “Fantomen på operan” var underhållande. Allvarligaste kritiken är att filmen tappar väl mycket tempo stundtals och blir långsam. Detta beror till största delen på att vissa sångnummer är väl långa, något som förmodligen också känns tydligare i biofåtöljen än “live” i konserthuset. Men även om filmen har problem med tempot så tycker jag den är lyckad. Snygg, välgjord och till största delen välspelad.