Fast & Furious

Andrew Fogelson, som varit marknadschef både på Columbia och Warner såg reklam för “The Fast and the Furious” när han åkte längs Olympic Boulevard i Santa Monica sommaren 2001. Han ringde upp sin son, Adam, som jobbade på Universals marknadsavdelning och undrade varför någon överhuvudtaget skulle vilja se en film om navkapslar. Och det var många med Fogelson som undrade. Det gamla Hollywood tvivlade starkt, men “The Fast and the Furious” blev en enastående framgång den där sommaren för åtta år sedan.
“The Fast and the Furious” var inte den bästa filmen sommaren 2001, men kanske den fräschaste, i alla fall inom sin genre. Med ett gäng okända skådespelare och en ödmjuk inställning gentemot Los Angeles street-racing-kultur var det många som imponerades av gummi-mot-asfalt-kulturens genomslag i amerikansk populärkultur. Med åren som följde gick filmserien och skådespelarna åt skilda håll – utan någon vidare framgång. Paul Walker, som spelade en FBI-agenten med en svaghet för snabba bilar, har förlorat sin tuffhet och Vin Diesel hittade aldrig rätt typ av filmer för att föra karriären vidare. Inte konstigt att det var dags att plocka tillbaka det gamla gänget igen.

Med den inte helt kreativa titeln “Fast & Furious” får vi följa Walker och Diesel som slår påsarna ihop för att sätta dit en knarkkung som använder sig av gatloppsförare för att smuggla droger mellan Mexiko och Amerika.

“Tokyo Drift”-regissören Justin Lin har fått förnyat förtroende och känns mest klumpig när han på ett eller annat sätt försöker skapa en icke-existerande komisk kemi mellan Walker och Diesel. “Fast & Furious” ska vara action, inget mer. Och just med tanke på att actionscenerna är filmens viktigaste säljpunk och historien egentligen bara en ursäkt för att få använda groteskt snabba och vulgära bilar, är det märkligt att actionscenerna generellt sätt är svaga; Lin förmedlar aldrig någon känsla av fara eller osäkerhet när vi sätts bakom ratten.

Slutfinalen, den som ska verka så påkostad och tung, känns mest klaustrofobisk med tråkig koreografi och hackigt klippt. Vad kidsen vill ha är ju ändå ha samma orgie i nitro-brännande action som den första filmen förmedlade. När luras vi av en falsk premiss och kan inte annat än konstatera att resultatet är trött film som får svårt att imponera på entusiasterna från förr.