Publicerad kl 00:00 den 18 Sep 2006

av

Martin Steijer

msteijer@cine.se


24 december 1914 – svinkallt, artillerield och skottsalvor viner genom luften. Den 25 december, julafton och mänsklighetens ansikte visar sig. Skotska, franska och tyska soldater möts i ingenmansland för att fira jul, be, önska varandra lycka och byta presenter.
När en tysk operasångare börjar sjunga stilla natt, och sedan, på andra sidan skyttegravarna, en skotsk säckpipa börjar ackompanjera julsången går det inte att hålla tillbaka några känslor. Det går rysningar genom kroppen, samtidigt som förvånade soldater från båda lägrerna lägger ner sina vapen och försiktigt tittar ut från skyttegravarna. Det är enormt starkt och så otroligt tårdrypande och mänskligt.

Soldaterna må slåss för olika nationer och tro på olika ideologier. Men när det väl kommer till kritan är de människor som har så mycket gemensamt. Den franska befälhavaren pratar favoritkvarter i Paris med den tyska motsvarigheten och en fransk soldat byter en flaska vin mot tysk choklad. De super och spelar musik tillsammans. På juldagen begraver de soldater och spelar fotboll på en snöbelagd plan. Vad som sker dagen därpå är kanske den mest känslosamt oväntade scenen jag sett i en krigsfilm.

Men ” En dag utan krig” är inte en renodlad krigsfilm. Detta är den förbjudna historien om fransmännen, tyskarna och skottarnas som visade sina mänskliga hjärtan som så sällan uppmärksaas i krigsfilmer. ”Under andra förutsättningar, ehr, skulle vi kunnat…”, säger den tyske befälhavaren och avbryts, ”ja, det skulle vi kanske kunnat, men du, jag kanske kommer över och dricker ett glas vin, i form av turist någon dag”, svarar en fransman.

I Frankrike och Tyskland är historien om soldaterna som på egen hand slöt fred numera en känd historia. Och ett sätt för historielärare att uppmana till förståelse för andra nationaliteter på både tyska, men framför allt på franska skolor. Tyskhatet i Frankrike finns fortfarande, och det är filmer som ”En dag utan krig” som inte får oss att glömma världskrig, men förstå oss på dem.

Franska journalister såg ”En dag utan krig” som en översentimental film som glorifierade tyskarna, och de flesta journalisterna sågade filmen längs fotknölarna. ”Ingenting nytt presenteras i denna illusion”, skrev den respekterade Cahiers du Cinéma och fick medhåll från Télérama ”en absurd historia som saknar bevis”. Må så vara att historien inte bekräftades från ledande håll vare sig hos fransmän, tyskar eller skottar. Det är i boken ”Batailles de Flandres et d’Artois 1914-1918” av Yves Buffetaut, som hittades så sent som 1993, som en av soldaterna berättar hela historien och hur han uppmanats att ljuga om natten, för att den franska befolkningen inte skulle tappa förtroende för armén. Men franska journalister tycks dock tvinga sig själv att blunda för denna bok och tyskarna är fortfarande lika ondskefulla i deras ögon. På Cannes filmfestival 2005 mottogs filmen emellertid av en tio minuter lång stående ovation från de 2500 personerna som såg filmen på premiären, och då ska det tilläggas att stående ovationer tillhör det ovanligare slaget på franska Rivieran. Och även om fransk media inte gillade Christian Carions film har den fått ett varmt mottagande internationellt och mottog också en Oscarsnominering för bästa film.

Amen är samma på alla tre språk. ”En dag utan krig” bör inte bara vara ett självklart undervisningsmaterial i Frankrike och Tyskland, men också i Sverige, och en rad andra länder. den tyske befälhavarens ord strax innan tolvslaget passar in i så många andra sammanhang än krig: ”Kriget kommer ändå inte att avgöras idag, vad säger ni om eld upphör i kväll?”

Men de franska tidningarna har till viss del rätt. ”En dag utan krig” blir stundtals översentimental, och utvecklingen av karaktärerna är bristfällande, likaså trovärdigheten av vissa karaktärer, som inleder med att stamma på engelska, för att bara dagen därpå vara flytande i både tyska och engelska. Bearbetningen av detaljerna är vad so får ”En dag utan krig” att falla. Fallet blir dock inte alltför hårt, utan bara en dov duns, som vi egentligen kan hålla för öronen om vi inte vill höra. God jul.

Fiendeland

Regi

Christian Carion

Skådespelare

Alex Ferns,
Benno Fürmann,
Daniel Brühl,
Dany Boon,
Diane Kruger,
Gary Lewis,
Guillaume Canet,
Lucas Belvaux,
Steven Robertson

Genre

Drama, Historisk, Krig, Musik, Romantik

Originaltitel

Joyeux Noël

Premiärdatum

15 december, 2006

Språk

Franska, Engelska, Tyska

Längd

116 minuter

Produktionsår

2005