Flight of the Phoenix

Det susar, det smäller – det kraschas! Det är ingen vilken krasch som helst, och inte var som helst. Modellplanet, som användes i kraschen kostade dryga 2,5 miljoner kronor. Modellen var tydligen så perfekt byggt att det flög längre än det skulle. Det flög så långt att de träffade en kameraman i benet, som sedan konstaterades brutet.
Ett passargerarplan kraschar mitt i den mongoliska öknen och endast ett fåtal människor undkommer med livet i behåll. Av dessa den excentriske och mystiske flygplansbyggaren Elliott (Giovanni Ribisi). Efter dagar av törst, bråk och utmattelse kommer Elliott med idéen att bygga ett nytt plan av de resterande delarna.

I originalet från 1965 användes ett riktigt plan i kraschen. Den legendariske stuntpiloten Paul Mantz gjorde sin krasch, och avled. Strax innan jag såg filmen läste jag en kommentar från en pilot. Han sade att planet, en Fairchild C-119 (precis som i originalet) aldrig hade klarat en sandstorm av den storleken filmen målar upp. Innan de ens hade krashat hade det varit sönderstrimmlat i småbitar. Trots detta lyckas piloten Frank Towns (Dennis Quaid) ta ner planet till marken, och därifrån inleda återbyggnadsarbetet, av flygplanet som egentligen inte skulle finnas.

“Flight of the Phoenix” innehåller inga överraskningar. Du blir aldrig förundrar över någonting och börjar aldrig fundera på konsekvenser och förutsättningar – man vet ändå vad som kommer att ske. Förutom bristen på trovärdighet och de obefintliga överraskningarna övertygar inte skådespeleriet. Dennis Quaid åkte till Namibia för att få lite solbränna och tjäna snabba pengar. Avsaknaden på inlevelse hos Quaid är tydlig gång på gång. Miranda Otto (Ingemansland) samt Giovanni Ribisi, (Lost in Translation) väger upp Quaids misslyckade med godkända insatser.

Det är svårt att uppnå gnista i en remake. “Flight of the Phoenix” saknar den helt. Hade filmen varit bättre planerad och inte så slarvigt och ogenomtänkt realiserad hade den blivit många gånger bättre. Nu uppstår intetsägande situationer, som varken tillför spänning eller utvecklar karaktärerna.