Förtrollad

“Förtrollad” inleds i en tecknad sagovärld, där ett bröllop stundar mellan prinsessan Giselle och prins Edward. Precis som brukligt är i tecknade historier finns det givetvis en elak drottning i staden som ej vill att bröloppet ska äga rum. I sista sekunden lyckas hon förpassa Giselle, från den sagostad där hon lever, till dagens New York. I samma ögonblick som detta sker, förlorar “Förtrollad” alla möjligheter att bli en bra film.
Giselle dyker upp ur en brunn mitt på Times Square, iklädd en stor klänning. I väntan på att prins Edward ska komma och rädda henne får hon bo hos en advokat hon träffar i staden. Problemet är bara att allt eftersom tiden förlöper, desto mer kär blir hon i advokaten. När så Edward kommer för att rädda Giselle är är bara frågan om hon ska stanna i vår värld med advokaten eller återvända till sagovärlden med Edward.

Det finns ett antal grundläggande regler för hur man absolut inte får gå till väga när man skapar en film. Att inte blanda tecknad film med spelfilm är kanske den mest grundläggande av dem alla. I samma sekund som “Förtrollad” tar steget från charmig, tecknad film till spelfilm förlorar den hela sin dignitet. Det kanske största problemet med filmen är nämligen att den till utformningen är precis som en tecknad film, trots att den utspelar sig i en riktig värld. Resultatet blir precis lika larvigt som det låter. Samtidigt försöker filmen genom förgiftade äpplen, sjungande fåglar och talande spelglar att driva med tidigare Disneyfilmer. En i grunden rolig idé kan tyckas, om det inte hade varit för att man aldrig riktigt blir riktigt klok på huruvida “Förtrollad” är en enda lång parodi på tidigare Disneyfilmer eller inte. Lika mycket som filmen förlöjligar tidigare tecknade klichéer använder den sig nämligen av dem för sin egen handling.

I ett försök att visa att tecknade karaktärer, som lever i sagovärldar, inte klarar sig i vår värld blir man även tvungen att framställa huvudkaraktären Giselle som en av de större stereotyperna i modern filmhistoria. Hon kan inte förstå att det existerar olycka i världen, hon lever i tron att människor och djur lever och arbetar tillsammans och hon kan givetvis inte ändra sina ursprungliga uppfattningar. Amy Adams gör visserligen precis vad hon ska i huvudrollen, och det är ingalunda på henne man ska lägga skulden, men att det hela nästan dras åt en “Legally Blonde”-kopia bekräftar hur misslyckad och dålig hela produktionen är.

“Förtrollad” bekräftar egentligen bara det många av oss redan anade. Spelfilm och tecknad film ska hålla sig på sina egna teritorium och inte beblanda sig med varandra. Jag kan kanske förstå att 8-åriga tjejer gillar “Förtrollad”, men alla som inte kan tillgodoräkna sig själva i denna kategori bör hålla sig på betryggande avstånd från biografen.