Från andra sidan

Sjukhus är verkligen svinläskiga. Framförallt barnsjukhus. Framförallt nedlagda och förfallna barnsjukhus. Barn är rätt läskiga också. Framförallt barn som ser andra barn som ingen annan ser. Sen ska vi inte ens prata om hur läskiga barn som smyger runt på nätterna och dödar folk är.
Det är just den här typen av miljöer och barn vi möter på ett barnsjukhus för föräldralösa som håller på att avvecklas. När stängningen närmar sig börjar flera av barnen oförklarligt bryta ben och märkliga ljud hörs från övervåningen som har varit stängd sedan länge. Personalen låtsas som ingenting, men nyanställda Calista Flockhart trotsar allt förnuft och vill leta rätt på den av barnen döpta “The Mechanical Girl” som håller till på övervåningen.

Gillar man skräckfilmer kan “Från andra sidan”, trots den löjligt översatta titeln, vara väl värd att ta en titt på. Den kommer kanske inte få en att sova med tänd lampa, men den har sina tillfällen då man sitter som på nålar och bara väntar på att någon liten likblek unge ska hoppa fram ur ett hörn och börja bryta benen på Flockhart. Jag kan själv inte stoltsera med att ha hållit ögonen oavbrutet riktade mot duken när slutet närmade sig. Tyvärr bryts den läskiga stämningen rätt snabbt när mysteriet väl är löst och de tre sista minuterna drunknar i andligt mumbo jumbo vi hade kunnat klara oss utan.

“Från andra sidan” är varken en felfri eller välspelad film, men den fungerar om man letar efter någonting som är läskigt utan att vara en hutlös karbonkopia av “The Ring”, även om vissa uppenbara likheter finns. Den är inget mästerverk, men den duger. Det finns ingen poäng i att förvänta sig mer.