Freddy Vs. Jason

Många är turerna kring detta projektet. New Line Cinema, som äger rättigheterna till karaktären Freddy Krueger och filmerna om honom, har velat få till en sammandrabbning mellan Freddy och Jason ett bra tag. Det har varit mycket prat om det, och när slutet på “Jason Goes To Hell” uppenbarades då man får se Freddys knivbestyckade handske slita ner Jasons mask i helvetet, så trodde många att snart är duellen ett faktum. Detta var 1993. Manus kom och manus gick men inget var seriöst eller logiskt nog för att föra samman dessa två monsterikoner i samma film. Tio år senare fick Damian Shannon och Mark Swift ihop ett manus där de lyckades kombinera de båda kombattanterna. Ronny Yu axlade rollen som regissör och Robert Englund repriserade sin största roll ännu en gång, nämligen som mardrömsfiguren Freddy Krueger. Kane Hodder fick stiga tillbaks för Ken Kirzinger som Jason,
något som retade upp en del fans.

“Freddy vs Jason” rivstartar med en monolog av Freddy, där han berättar om sina förlorade krafter tack vare att folket som bor på Elm Street har glömt bort honom. Klipp visas från alla sju “Elm Street”-filmerna och Freddy avslöjar också hur han ska få barnen på Elm Street att åter frukta honom och därmed göra honom kraftig nog för att träda in i deras drömmar. Han väcker den notoriske slaktaren Jason till liv genom att förklä sig till Jasons mamma och därmed be honom att bege sig till Elm Street och öka mordantalet en smula. Vad Freddy inte har förstått är att när väl Jason sätter igång sitt mördande så slutar han inte så därför måste Freddy se till att Jason lägger ner för gott.

“Terror på Elm Street” och “Fredagen den 13:de”-filmerna har aldrig varit särskilt bra. Serierna fick alldeles för många uppföljare och filmerna blev tunnare och tunnare. Men karaktärerna Freddy och Jason har uppnått kultstatus och blivit större än själva filmerna de har medverkat i. Detta gör att det direkt känns väldigt kul och väldigt nytt att låta två sådana stora skräckikoner drabba samman trots att det var många, många år sedan Freddy gjorde något. Jason gjorde ju comeback med Jason X, men den var ju inte särskilt bra, Ronny Yu går med den här filmen tillbaka till rötterna i serien och levererar Freddy och Jason precis som man vill att dom ska vara. Visst drar Freddy en och annan one-liner för mycket men han är mycket mer
återhållsammare än i hans tidigare alster. Jason dundrar på med mycket fart och står för den blodigare delen av underhållningen. Filmen känns väldigt välgjord från start och håller ett bra tempo. Jason går lös på de flesta ungdomar som är i vägen och blodet sprutar i stort sett hela tiden. Yu lyckas också kombinera atmosfären från de båda serierna och blanda dom väl avvägt mot varandra. “Elm Street”-serien får dock lite mer uppmärksamhet men allt som allt så är det både Freddys och Jasons film.

Det som brister mest i den här filmen är dock två saker. Det ena är rollbesättningen som störde mig väldigt mycket. Skådespelarna levererar inga trovärdiga prestationer och man bryr sig inte så värst mycket om dom ska dö eller leva. Monica Keena, som spelar huvudrollen som Lori, känns helt malplacerad i rollen som förvirrad tonåring. Kelly Rowland imponerar heller inte det minsta. Resten av gänget är också bara mer eller mindre menlösa och det känns som om de bara agerar kanonföda åt Freddy och Jason till dess att de båda ska börja slåss. Det andra som jag stör mig på är utnyttjandet av just versustemat. Det är inte så att sammandrabbningarna mellan de två herrarna är dåliga på något sätt, det är att de är för lite slagsmål de båda emellan. Filmens absoluta höjdpunkt, bortsett från Jasons ganska originella mord på ungdomarna, är striderna mellan Freddy och Jason. Dom möts två gånger och det dröjer en hel timme innan dem slåss med varandra. Man vill helt enkelt ha mer. För det är faktiskt väldigt underhållande att se dessa
drabba samman med varandra. Ronny Yu har verkligen regisserat dessa med finess och när dom slåss en sista gång så är det med dunder och brak. Men det tar slut alldeles för fort och man lämnas med en lite besviken känsla av att lite mer skulle man fått se. Det är ju trots allt en VS-film. Men man kan inte få allt. Detta är dock en underhållande slasherfilm även om det hela faller snabbt när konceptet inte utnyttjas till fullo. Dessutom är skådespelarna illa valda och detta lämnar en lite besk smak trots att scenerna med Freddy och Jason är väldigt underhållande att se.