Führerns Elit

På grund av ett förmodat misstag fick Ciné ingen inbjudan till “Führerns Elit” eller “Napola”, som den riktiga titeln är. På grund av det var inte vår recension först, utan jag kunde läsa lite vad de andra tyckte om den. Jämförelserna med “Ondskan” gjorde mig lite nyfiken och jag ville givetvis se om det stämde.
Min första tanke gällande det när filmen hade börjat var ja, det här känns igen. En linblond ung herre med blå ögon som kan slåss och ska börja på en internatskola. Men när jag frågade den molande känslan i magen efteråt kunde jag definitivt säga nej. Det stämmer inte. Det här är något helt annat.

Friedrich Weimer är huvudpersonen i den här historien som utspelar sig under ett brinnande andra världskrig. Han är 17 år, har gått ut skolan och ska börja jobba. Dessutom är han begåvad med en fantastisk boxningtalang. Det sistnämnda gör att han blir uttagen till en Napola-skola. Internatskolor som är ämnade att skola den kommande eliten i det tusenåriga riket. Man kommer i första hand in om man är priveligerad med föräldrar som är rika monetärt eller inflytelsemässigt, alternativt genom extrem talang, som Friedrich.

Tonvikten i den här filmen ligger i att de lyfter fram hur nazismen faktiskt påverkade folket, och i det här fallet, ungdomar. Leendet när Friedrich drar på sig nazi-uniformen är lättförstått och att ungdomar är med i det scoutliknande Hitler-jugend höjer inga ögonbryn när man ser på det ur den här synvinkeln. Väldigt välgjort och man förstår verkligen hur lätt det var att falla bakom och inte se de milsvida luckorna i ideologin.

Boxningsscenerna är mer adrenalinstinna än vad jag kunde drömma om, mäktigt ljud och en fantastisk kameraföring är mycket sevärd. Men det bästa är nog hur de lyckats skapa ett nutidshistoriskt dokument i filmformat som ger oss en annan synvinkel på den antidemokratiska ideologin. Något som grämer mig är att filmen tyvärr är stundtals seg, huvudrollsinnehavaren känns lite tråkig och platt. Hans rollprestation överglänses totalt av hans kamrat i filmen som gör ett fantastiskt jobb som den som ser hålen i logiken i deras tillvaro.

Överlag är det en ganska bra film, men ännu bättre som nutidshistoriskt dokument. Det här bör ses när man tycker att fotfolket som ingick i NSDAP var idioter och inhumana monster. Mest för förståelse och i andra hand för att det här faktiskt är underhållande. Ett stort tyvärr är att vissa emotionella scener inte gjorts och byggts upp tillräckligt bra och tar inte tag i åskådaren tillräckligt. Bra överlag hursom och istället för halvsågningen som varit konsensus bland mina recensentkollegor får “Führerns elit” en halvhyllning. Det bör nämnas att det verkligen var en mycket stark sexa, borderlina på en sjua.