Fun With Dick and Jane

En komedi med Jim Carrey brukade tidigare betyda mycket fysisk humor, grimaser och konstiga ljud. Sedan “Eternal Sunshine of the Spotless Mind” har vi dock fått skäl att omvärdera honom något.
Jim Carrey spelar här den stadgade familjefadern Dick Harper som tycks ha allt. Ett bra jobb, bil, hus och en fru som älskar honom. Men som en blixt från klar himmel blir Dick plötsligt sparkad från jobbet. Hans liv förändras på ett ögonblick och han står plötsligt utan inkomst med skulder upp över öronen. Hans svar blir att börja råna små butiker. Hans fru Jane (Tea Leoni) blir snart involverad och de bildar ett bra team som sakta men säkert återvinner sin förlorade livsstil.

Jim Carrey känns som den typen av skådespelare som man antingen älskar eller hatar, det finns sällan några mellanting. Carrey uppför sig här ungefär som man kommit att förvänta sig från honom och det är tillbaka till den ganska gapiga fysiska humor som gjorde honom känd. Är det något man kan säga om Carrey så är det att han har energi och det känns långa stunder som att Carrey är den kraft som driver filmen. Materialet i sig är inte särskilt lysande, historien är en nyinspelning på en 70-talshistoria och känns ärligt talat inte särskilt fräsch. Tempot är inte särskilt högt och vore det inte för Carreys konstanta showande skulle det troligtvis kännas rejält trögt stundtals. De tröga partierna blandas dock med några scener som är smått hysteriskt roliga. Men ett par scener gör ingen film tyvärr.

Huruvida du kommer gilla “Fun With Dick and Jane” beror troligtvis mest på hur mycket du uppskattar Jim Carrey. Det här är hans show både på gott och ont. Precis som i flera av Carreys senare filmer är materialet klart ojämnt och stundtals riktigt svagt, med några få riktigt roliga scener. Att den dessutom försöker blanda in ett godhjärtat budskap om girighet känns inte heller klockrent. Filmen är inte värdelös, men Carreys överspel och det stundtals tröga tempot gör att den känns som en film mest för Carrey-fans.