Fyra veckor i juni

– Det började med en historia som min mamma berättade för mig. Hon kände en ung judinna som flydde till Sverige under kriget. Hon blev förälskad i en svensk officer, vars familj inte accepterade henne på grund av att hon var judinna, säger regissören och manusförfattaren Henry Meyer. Regissören med endast två filmer på meritlistan (Ellinors Bröllop, 1996 och Stortjuvens Pojke, 1992) fick chansen att realisera sin moders historia, tanken är fin, men den räcker inte.
Sandra (Tuva Novotny) hugger sin pojkvän med sax och skickas till en liten stad utanför Stockholm för att jobba med klädsortering. Hon inkvarteras i ett hyreshus under totalrenovering. Endast den äldre damen Lilly (Ghita Nørby) är kvar. Trots att de två kvinnorna har olika bakgrunder och kommer från helt skilda generationer så finner de varandra och en oväntad vänskap växer fram. Trots sveket från sin pojkvän kan Sandra inte låta bli att lägga märke till den polske snickaren som arbetar utanför hennes fönster.

Det lyser entusiasm kring Henry Meyers arbete. Fotot är ambitiöst och skådespelarnas karaktärer är välutvecklade. Historien har ett djup som många svenska filmer saknar. Lögner och kärlek är inga enkla ämnen att hantera, och frågan är om en så pass orutinerad regissör kan hantera dessa ämnen. Ghita Nørby spelar den äldre damen, som grälar med sin dotter om sitt boende, och också sitter inne på en långvarig hemlighet om dotterns riktige fader. Nørby är scen ut och scen in en fröjd att beskåda, detta under tiden som Tuva Novotny blir liten och obetydlig i jämförelse. Novotny lyckas aldrig övertyga, under tiden som Nørby gång på gång levererar ett kroppsspråk och kroppsspråk som ger trovärdighet till karaktären. Novotny är å sin sida stel och jämlik med de andra. Leenden, tårar och andra känslor känns helt enkelt inte trovärdiga.
– Att arbeta med film är den dröm som jag haft sedan jag var liten, skriver Meyer smörigt i pressmaterialet. Är inte det alla regissörers dröm? Meyer försöker leverera en långsam historia, som är för djup och för komplicerad för att det skall bli tillräckligt intressant, med tanke på avsaknaden av charm.

Relationen mellan Sandra och den polske byggjobbaren är tvivelaktig. Efter några scener ändras deras engelska från att ha varit knapp godkänd, till flytande. Taxibilar kommer först från en okänd stad, och sedan från Stockholm. Var finns trovärdigheten i sådana uppenbara fel?