Get Rich or Die Tryin

“Så, vad gör du i livet, Marcus?” frågar barndomsvännen och huvudkaraktären Marcus kärleksintresse. Han svarar “jag är en gangster”, och hon skrattar lite lätt: “nä, men, vad gör du?” han tittar upp och svarar “jag är en rappare”, och hon börjar skratta “asså, seriöst, vad håller du på med?”. Klick. “jag är en gangsterrappare.”
Ovanstående dialog må vara den mest beundransvärda, roliga och utvecklade dialogen “Get Rich or Die Tryin” bjuder på. Beundransvärd? Nja. Rolig? Nja. Utvecklad? Ja. Allting är relativt, och i 50 Cent-biografin är det mesta relativt.

Marcus är en knarklangare som får en chans att omvärdera sitt liv och sina värderingar. I musiken finner Marcus ett vapen mot det liv han lämnat bakom sig och en inspiration att skapa en ny tillvaro. Men han inser snart att han kommer att ställas till svars inför både gamla och nya vänner. Till slut måste han välja sida.

“Get Rich or Die Tryin” är en lång kavalkad av klichéer och en biografi som inte ens är sann. För de som väntar sig att Curtis “50 Cent” Jackson under två timmar ska pumpa biografen med musik kan tänka om. Jackson har beskrivit filmen som “75% verklighet, och en del påhitt”, trots det säger han att den handlar om sitt liv. Snarare bygger på hans liv, om jag får säga sitt. Och 75 % är troligen en siffra hans agent, eller filmbolaget bett honom prata om. Jag kan föreställa mig att manusförfattaren Terence Winter mött Jackson över en kopp kaffe, där Jackson svarat i telefon, hälsat på vänner och mellan tuggorna på sin brownie berättat lite hur det var att växa upp i ett ghetto. Historien i “Get Rich or Die Tryin” känns inte unik, nyskapande och blir aldrig gripande.

Precis som i verkligheten mördades vår hjältes moder när han fortfarande gick i skolan, och Curtis Jackson sköts nio gånger under en drogrelaterad attack. Men utöver detta spinner filmen mot ett mer dramatiskt håll och Jackson får sig själv att framstå som en okarismatisk person. Han framstår som en långsam, tråkig och relativt dum person. Som först i slutet tycks förstå att musik kanske är någonting för honom. Det är ingen “follow the dream, no matter what”-historia, vilket å sin sida kanske är positivt med tanke på alla klichéer som duggar tätt.

Det är tveksamt om det gjorts sämre ghettohistorirer med fler stereotyper. “Hustle & Flow” (Terrence Howard spelar med i båda filmerna) kommer på bio några veckor efter ” Get Rich or Die Tryin”, och är jämförelsevis ett mästerverk.