Publicerad kl 00:00 den 21 Nov 2006

av

Johan Riben

jriben@cine.se

Taggar:


Efter ett sex år långt uppehåll dök James Bond åter upp på biodukarna 1995 med ”Goldeneye”. Timothy Dalton hade nu ersatts av irländske Pierce Brosnan, då mest känd som huvudrollsinnehavaren i 80-talsserien ”Remington Steele”. Bonds arbetsgivare ”M” spelades nu av Judi Dench och som den obligatoriska Bondbruden såg vi den här gången sveriges egen Izabella Scorupco. Rollen som filmens antagonist och Bonds forne arbetskamrat tilldelades Sean Bean och med andra ord var det en fullt kapabel skara skådespelare som tog på sig ansvaret att framgångsrikt föra Ian Flemmings arv in i nittiotalet och den post-sovjetiska världsordning som då rådde.
Denna gång måste Bond återigen rädda världen efter att avfyrningskoderna till den ryska vapensatelliten Goldeneye stulits av Bonds forne medarbetare Alec Trevelyan, Agent 006, som officiellt dog under ett misslyckat uppdrag för nio år sedan. Med hjälp av Goldeneye planerar han att hämnas på England genom att förstöra London. Tillsammans med den ryska programmeraren Natalya (Scorupco) ger sig Bond för sjuttonde gången ut i världen för att försvara drottning och fosterland.

Varje Bondskådis har genom åren gjort sin egen tolkning av Agent 007. Sir Sean Connery gjorde Bond till en charmig och elegant gentlemannaspion, Roger Moore spelade Bond med en ständig humoristisk underton medan Timothy Dalton valde att göra en mer seriös och känslokall rolltolkning. Pierce Brosnan blandar de tre ovannämnda kollegornas insatser och spelar i ”Goldeneye” en världsvan och lite mer actioninriktad spion som alltid har en passande oneliner eller ordvits till hand när stunden kräver det. Brosnan hjälpte också till att göra Bond till den modeguru han är idag och introducerade handsydda italienska kostymer och armbandsur från Omega till den traditionella Bond-looken där smoking och färgglada 80-talskostymer tidigare regerat. Viktigast av allt ser Brosnan ut som Bond ska och jag vill påstå att han är den bäste Bond-skådisen sedan Sir Sean Connery. Om Daniel Craig når upp till samma nivå återstår att se.

Bondfilmerna har alltid varit kända för sina grandiosa actionscener och spektakulära specialeffekter. ”Goldeneye” är inget undantag och bjuder bland annat på en mycket underhållande jakt på en rysk general genom St. Petersburgs gator där Bond förföljer denne med en stridsvagn, skottväxling och slagsmål högt ovanför marken på ett enormt radioteleskop och ett spännande och explosivt tillslag mot en kemikaliefabrik. Actioninslagen är ofta sanslöst underhållande och man kan inte göra annat än att le när Brosnan rättar till slipsen efter att ha krossat en långtradare fylld med Perrier med sin ovan nämnda stridsvagn. Illusionen störs dock lite när Bond kan undvika kulor från ett tjugotal ryska soldater när han bara har ett gallergolv som skydd, och det hade varit trevligt om man hade gjort Bond lite mer spionaktig och diskret istället för att bränna hundratals miljoner på explosioner och specialeffekter.

Två år efter filmens premiär släpptes ett tv-spel med samma namn som filmen där man ur Bonds synvinkel spelar igenom filmens händelser. För att göra en lång historia kort blev Goldeneye-spelet en enorm succé och tilldelades tonvis med utmärkelser, och har förmodligen bidragit till filmens popularitet.

Med ”Goldeneye” visade Pierce Brosnan att han var rätt man för rollen som hela världens favoritspion och det är i första hand hans insats som i mitt tycke gör ”Goldeneye” till den i särklass bästa Bondfilmen under de senaste tio- tjugo åren. ”Goldeneye” presterar starkt tack vare duktiga skådespelare och actioninslag som heter duga. Att det är Tina Turner som framför ledmotivet gör inte saken sämre.

Goldeneye

Regi

Martin Campbell

Skådespelare

  Gottfried John,
  Izabella Scorupco,
  Joe Don Baker,
Alan Cumming,
Famke Janssen,
Judi Dench,
Pierce Brosnan,
Robbie Coltrane,
Sean Bean

Genre

Action, Äventyr, Thriller

Originaltitel

GoldenEye

Premiärdatum

8 december, 1995

Språk

Engelska, Ryska, Spanska

Längd

130 minuter

Produktionsår

1995