Gråta med ett leende

Alejandro Amenábar är i Sverige förmodligen mest känd för utmärkta rysaren “The Others”, i Gråta med ett leende presenterar han dock en helt annan historia. Filmen vann hela 14 Goya-priser i Spanien, en Golden Globe och är nominerad till två Oscar.
Vi möter Ramon Sampedro när 26 år har gått efter den olycka som gjordt honom förlamad från nacken och nedåt. Hans liv spenderas i ett och samma rum där han blir omhändertagen av sin brors familj och hans enda kontakt med den yttre världen är genom ett fönster med utsikt över bergen. Han tycker inte hans liv är värdigt och kämpar för rätten till dödshjälp, under sin kamp träffar han många människor som förändrar hans liv samtidigt som han förändrar deras.

Alejandro Amenábar har skapat en mycket känslosam film. Stundtals på gränsen till överväldigande känslosam. Dramatisk musik och svepande bilder väller mot åskådaren på ett sätt som är svårt att värja sig mot. Amenábar förstår nog också att hans känslosamma mättnad ibland blir lite för mycket och försöker bryta upp filmen med stråk av torr humor, med blandat resultat. Det som framförallt blir minnesvärt är i mitt tycke de utmärkta skådespelarinsatserna. Den talangfulle Javier Bardem glänser i huvudrollen och har god hjälp av att även övriga skådespelare är mycket bra. Tillsammans gör de detta till en mycket välspelad film.

Filmen handlar i grunden om dödshjälp och rätten att bestämma över sitt eget liv, vilket naturligtvis är ett svårt och kontroversiellt ämne. Jag tycker Amenábar hanterar det väl, utan att skylta alltför uppenbart med sin egen åsikt. Filmen blir dels ett finstämt porträtt av en fascinerande människa, dels en tankeställare i en svår fråga. Det som stör mig lite är att Amenábar hela tiden använder det tyngsta känslomässiga filmartilleriet. Det är svepande kameror, dramatisk musik och stora känslostormar filmen igenom. Något som egentligen inte behövs. Det i grunden fascinerande livsödet och de fantastiska skådespelarna hade varit tillräckliga för att göra det här till en rörande och minnesvärd film. Det är fortfarande mycket sevärt, men onödigt pompöst genomfört.