Grindhouse: Death Proof

Stuntman Mike förföljer vackra kvinnor och har ihjäl dem, men på ett annorlunda sätt. Från sina forna dagar i stuntbranschen har han med sig en 1969 Dodge Charger vilken är totalt dödssäker, men endast om man sitter i förarsitsen…
Tarantino nämner i en intervju inför “Grindhouse: Death Proof” sin stora kärlek för biljakter, riktiga biljakter. Med det menar han den gamla goda tidens biljakter utan någon som helst datoranimation. Han nämner filmer som “Vanishing Point”, “Bullit” och “French Connection”, självklara klassiker. Med dessa lovord lägger han förväntningarna högt hos en biljaktsfantast.

Det är då väldigt tillfredställande att se att det i filmen utspelar sig en fruktansvärt snygg biljakt mellan två bilar, varav den ena är den tidigare nämnda 1969 Dodge Charger (“Bullitt”) och den andra är en 1970 Dodge Challanger (“Vanishing Point”.) Man hör motorernas dån och hjulens skrikande, få gånger har jag varit så inne i en biljakt som den jag skådade i “Death Proof”.

Typiskt för den gamla tidens biljaktsfilmer/bilkraschfilmer är i stort att en större prioritering lagts på just bilsekvenserna. Självklart är det fallet även här. Men till skillnad från andra filmer för genren så blir det inte segt emellanåt. Att Tarantino har sinne för att skapa spännande och välslipade dialoger är det ingen som kan neka och “Death Proof” är inget undantag i hans respektabla meritlista. Dialogerna i filmen är återigen lysande, likaså sättet de får karaktärerna att växa. Skådespelet är även det underhållande då alla presterar bra. Kurt Russel fungerar förvånansvärt bra som mördaren Stuntman Mike. Han har något mystiskt över sig vilket gynnar rollfiguren.

Tarantino sätter fingret på vad man aldrig trott man skulle få se på vita duken år 2007, en riktig biljaktsfilm, som känns. Han faller inte för frestelse och tar inga genvägar med teknikens bekvämligheter, vilket är och känns genuint. Det stärker upplevelsen av den sjuttiotalistiska andan i filmen som är viktig i och med att det hela skall efterlikna den gamla tidens biljaktsfilmer.

Det hela summerat blir en härlig hyllningsfilm till såväl biljaktsfilmer som slasherfilmer. Det är gjort med värdighet och respekt och det blir väldigt bra. Till V8:ans dån och ett soundtrack med guldbitar från ett sent 60- till tidigt 70-tal är det en underhållande och minnesvärd resa från förtext till sluttext.